Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

Discjockeyn, remixaren och musikproducenten Avicii, som egentligen heter Tim Bergling, påträffades död i Muskat, Oman, i fredags. Han dog ung. Blott 28 år gammal. Jag behöver inte berätta vem han var. Ni vet redan. Media har skrivit spaltmetrar om den svenske världsstjärnan sedan uppgiften om hans död blivit känd. Ingen kan ha undgått hans öde. Finns en dokumentärfilm om honom tillgänglig i SVT-play också, Avicii: True Stories, som många tittat på nu i efterhand. Har ni inte sett den, gör det! Den känns ända in i benmärgen.

Om vi bortser från Aviciis musikaliska gärning som var fantastisk var det unika med Tim Bergling öppenheten om livet som världskänd DJ. Ärligheten beträffande baksidorna och sitt mående, som var allt annat än bra, är ovanlig. Speciellt för killar och män, skulle jag vilja påstå. Unga män som talar högt om sin ohälsa hör inte till vanligheterna. Hans sannfärdighet är och kommer därför vara betydelsefull för andra drabbade, det är jag säker på. Ha någon att identifiera sig med, mötas av uppriktighet i stället för skamkänslor är angeläget. Personen Tim visade att man kan och ska prata om det som inte känns bra, men döden är inte lösningen.

På toppen av karriären hoppar Avicii av som världens kanske bäst betalda DJ. Glädjen var borta och han mådde dåligt. Länge hade han misskött sin kropp och drabbades av såväl fysiska sjukdomar som psykiska besvär. I Avicii: True Stories berättar Tim om sin stora förvåning och besvikelse över arrogansen han möttes av när han påtalade för andra hur illa det var med honom. Trots flera sjukhusbesök med operationer som följd, långvarig smärta och sin direkta kommunikation kring måendet fortsatte människor pressa honom till att göra mer. Tim upprördes över bemötandet, såg problemet - andras aningslöshet och pengarnas makt - och blev arg. Slutligen tog han steget och struntande i dem som utövade påtryckningar och klev av tåget. Året var 2016. När han påträffades död jobbade han med nytt album, så hur mycket vila han hunnit få diskuteras nu flitigt i medier och på nätet. Några som sett dokumentären kritiserar (den manliga) omgivningen som inte tycks hjälpa honom trots uppenbara behov. Andra passar på att beskylla ”normkritiken” för att mäns psykiska ohälsa inte uppmärksammas i högre utsträckning. Och visst kan jag förstå hur alla tänker, men, och det är hit jag vill komma, jag tror inte dokumentärfilmen säger hela sanningen. Den säger ingenting om det man kritiserar. Spekulera kring en för oss obekant killes livssituation och döma hans umgänge (som vissa gör) utifrån en dokumentärfilm inspelad 2016 är inte rätt väg. Ser hur vissa tänker ”självmord” utan riktigt skriva ut det plus att vissa letar syndabockar precis som i fallet med teaterchefen Benny Fredriksson som avslutade sitt liv för en kort tid sedan. Vad Tim Bergling dog av är ännu inte känt, men ändå verkar många vara på det klara med vad hans död berodde på. Även Fredrikssons dödsorsak spekuleras det friskt om, något jag finner lika olämpligt. Ska förklara varför.  

Jag upplevde själv ett självmord i min absoluta närhet för lite mindre än fem år sedan. Han bar omkring på saker som tyngde honom och var endast 24 år gammal när han avslutade sitt liv. Faktiskt född samma år som Tim, 1989. Jag tänker inte gå närmare in på honom, men som alla förstår har jag haft anledning till att fundera på människors mående och det här med självmord en längre tid. Tänker därför ta upp några övergripande problemformuleringar jag anser vi bör ha i bakhuvudet när vi talar om andras mående såsom aspekter och omständigheter vi inte alltid reflekterar kring. För det första, vi vet faktiskt inte vad andra människor tänker. Vi famlar därför i mörker när vi försöker förstå dem. Som alla vet säger vi inte alltid vad vi tycker och tänker utan håller tillbaka information och det kan vi göra av tusen skäl. Människor kan också säga en sak till en person och något annat till en annan och ändå behöver ingen av dem fått veta sanningen. Vi känner aldrig till alla omständigheter i andra människors liv. Vad som hänt när vi varit frånvarande och vilka kontakter de haft, innehållet och värdet i dessa kontakter, är inget vi har full kontroll över. Och även om andra berättar för oss om privata samtal kanske den personen inte säger allt eller ens har uppfattat samtalet på samma sätt som den döde menat. Människor är komplexa varelser! Ena individen är inte den andra lik så vi kan aldrig riktigt jämföra oss med andra just för att vi är unika med helt olika förutsättningar, situation, tankar och behov. Vi kan med andra ord aldrig riktigt veta orsak och verkan i andras liv. Även när vi fått ”förklaringar” på ett papper skrivet av den som lämnat oss säger orden inte allt och fråga går inte. Vi lämnas alltid kvar med ett antal frågetecken.

För det andra, vi vet inte vilken eller hur mycket hjälp och stöd andra personer fått och vad exakt som hade hjälpt dem. Även receptbelagd medicin kan påverka måendet åt alla möjliga håll och påverka utgången. Det är således mycket vi måste ta med i beräkningarna avgörande för hur det var och sedan blev. Har i dagarna sett människor hävda Avicii haft för få kvinnor runt sig vilket ska ha inverkat på situationen (kvinnor hade förändrat läget, är deras tanke, killarna runt honom hade dåligt inflytande/fattade inget). Hur vet man det? Dokumentärfilmen de baserar uppgiften på är tillklippt och han filmades inte 24/7. Kanske talade han med sin mamma fjorton gånger om dagen när vi inte såg och med tjejer han hade förtroende för? Själv tycker jag hans frispråkighet och hårda kritik mot branschen tyder på goda förebilder (ser framför mig en kvinna som lärt honom vara öppen?) och att sunda människor faktiskt fanns i bakgrunden som försökte peppa honom i ifrågasättandet av andra, möjligen för att få honom att lämna rampljuset? Jag vet inte om det är så och det är också min poäng. Vem av oss utomstående vet överhuvudtaget något av vikt? Vad jag vill säga är, vi vet inte allt om andra människor även när vi står dem nära och hjälpa någon ur sitt destruktiva leverne är inte lätt hur mycket vi än försöker, för till syvende och sist bestämmer myndiga personer över sig själva och de kan till och med lura andra för att få som de vill. Tvångsvård är ett alternativ, men mot någons vilja svårt att få igenom. Påverka och försöka styra andra människors tankar, känslor och val är jättesvårt. Och var och när påbörjas sådant arbete? Vidare, kan man ens säga vad som ligger till grund för utgången? Är det droger, uppfostran, umgänge, trauman, personlighet, gener, jobbet, tillfälligheter eller kombinationer? Vi kan så klart gissa men måste samtidigt ställa oss frågan vad som kom först, hönan eller ägget? Droger, exempelvis, leder ofta till ohälsa men varför drogar människor i första taget? För det är "kul" och kompisarna gör det eller självmedicinerar man på grund av allt från trauman, dålig uppväxt och depression till svag personlighet (kan ej säga nej till jobb, exempelvis) och så vidare? Orsak och verkan ÄR svårnavigerat, men allra viktigaste frågan för oss som står utanför måste ändå vara, är det ens intressant och en rättighet för utomstående att spekulera kring frågor bara välinformerade experter kan svara på?

Enda jag vet är att samvetet är vårt eget. Vad som fick Benny Fredriksson att avsluta sitt liv vet han bara själv. Kanske var det samvetskval för tidigare val, kanske tog han uppsägningen hårt, tänk om det var en fyllegrej (inte alls ovanligt)? Samma sak med Tim Bergling. Vad som ledde fram till hans död vet vi inte. Visst kan vi se olika problemområden. Ett är vetskapen om att unga människor är mer riskbenägna än vuxna och lever därefter... men vår biologiska utvecklingstakt är knappast någons ”fel”. Och vem vet, kanske mådde han psykiskt bra vid dödstillfället men inte hans kropp som gav upp? Oavsett orsak, är det verkligen vår uppgift att förkunna dom? Han tog paus och försökte läka ihop och det ska vi minnas honom för. Övrigt är spekulation som ingen blir klokare av att underhållas med. Vi kommer aldrig någonsin kunna bringa klarhet i vad exakt som lett fram till Berglings och Fredrikssons död och de enda som behöver fördjupa sig i deras person är närmaste familjen. Så låt dem få göra det med stöd av professionella, om det behövs. En sak är dock säker. Berörda familjer behöver inte våra teorier om deras död, teorier som till råga på allt baseras på hörsägen. Sympati och stöd utgör behovet. Däremot kan vi dra andra slutsatser i de offentliga fall jag nämnt: vikten av god arbetsmiljö! Olika branscher har säkert olika typer av problem de måste jobba med, men alla människor har behov som måste beaktas. Rätt stöd vid rätt tidpunkt är en folkhälsofråga. Med artisten Avicii och teaterchefen Benny Fredriksson på näthinnan står det klart att vi behöver utreda arbetsmiljöansvaret inom den röriga och rörliga kulturbranschen. Vem bär exempelvis ansvar för artisters arbetsmiljö som så tydligt inverkar på deras hälsa? Vem tar hand om chefer det stormar kring och vem stöttar vid avsked? Om god arbetsmiljö är vår avsikt har vi åtminstone en grund att stå på. Företagshälsovård är viktigt. Självklart är den privata sfären inte oväsentlig utan självskriven i sammanhanget, men företagshälsovården kan nå många. Betänk vilken insats den skulle kunna göra vad gäller psykisk ohälsa, en mycket vanlig men allvarlig åkomma, om den nådde fler. Anhöriga kommer självfallet grotta ner sig i alla om och men, deras ansvarstagande behöver ingen oroa sig för, arbetsmiljöfrågor däremot behöver alla branscher ta på största allvar. God arbetsmiljö genererar bättre hälsa, det är något vi faktiskt vet till skillnad mot mycket annat som är oklart.

Avslutar med texten till Aviciis låt Wake me up. Säger en del om svårigheten att vara människa:  

Feeling my way through the darkness
Guided by a beating heart
I can't tell where the journey will end
But I know where to start
They tell me I'm too young to understand
They say I'm caught up in a dream
Well life will pass me by if I don't open up my eyes
Well that's fine by me


So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself, and I
Didn't know
 I was lost


So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself, and I
Didn't know
 I was lost


I tried carrying the weight of the world
But I only have two hands
Hope I get the chance to travel the world
But I don't have any plans
Wish that I could stay forever this young
Not afraid to close my eyes
Life's a game
 made for everyone
And love is a prize


So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself, and I
Didn't know
 I was lost


So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself, and I


I didn't know
 I was lost
I didn't know I was lost
I didn't know I was lost
I didn't know I was lost
I didn't know


Uppdatering:

Några dagar efter jag skrivit detta berättade Tim Berglings familj att dödsorsaken är suicid. Här en sund diskussion om självmord och Avicii. Se inslaget: 
https://www.youtube.com/watch?v=0gNbrxYzdB4&feature=youtu.be

Socialstyrelsen om självmord:
https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker/vardskadeomraden/suicid

Folkhälsomyndigheten om självmord:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2018/april/brister-i-skolan-kan-forklara-okande-psykisk-ohalsa/

Nummer att ringa om du mår dåligt:
https://www.1177.se/Jamtland-Harjedalen/Tema/Psykisk-halsa/Soka-vard-och-hjalp/Soka-vard/Jourtelefoner-och-radgivning/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

#MeToo ur en retorikintresserad kulturjournalists perspektiv