Slöjdebatten, en fråga om vad?

Bilden är lånad av Expressen. Fotograf: Anna-Karin Nilsson

Det har varit en jättejobbig dag på Twitter denna måndag. Anledningen är Sveriges handelsdelegation som besökte Iran i lördags. En händelse som kanske fått människor att debattera värre än vanligt. Varför? Jo, Sverige har som bekant en feministisk regering och bedriver feministisk utrikespolitik. Det innebär att denna regering alltid ämnar lyfta jämställdhetsfrågor inför beslut och i kontakten med andra. Så även denna gång. Sveriges regering skickade således femton delegater till Iran för att underlätta affärer, kort och gott. I släptåg hade man en rad affärsmän från Sverige som önskar göra affärer med Iran. Tretton av regeringens delegater var kvinnor (medvetet val) och på agendan stod bland annat samtal om fackliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Sveriges kvinnliga delegater bar under resans gång slöja. Kvinnor i Iran, även besökande, ska enligt Iransk lag täcka håret med slöja.

En tolkning av besöket kunde ha varit att Sverige gjorde gott ifrån sig när den feministiska regeringen skickade tretton kvinnor av totalt femton delegater till ett land som ägnar sig åt förtryck, inte minst av kvinnor, och som en sorts diplomatisk kritik talade varmt om kvinnors rättigheter med. Utöver det kunde vi ha beklagat oss över att Iran tvingar svenska kvinnor bära slöja under besök i landet, kvinnor som annars inte bär denna klädnad. En annan vinkel kunde ha varit: varför gör Sverige över huvud taget affärer med förtryckande regimer likt Iran?! Att skuldbelägga Sverige för Irans förtryck, vore däremot inte särskilt rimligt. Eller?

Jodå. Naturligtvis tolkades saken annorlunda. Det blev ett jäkla liv på Twitter, för att vara tydlig. Hur kunde en feministisk regering låta sina kvinnor bära slöja? Va?! Vi borde ju ha mopsat upp oss och åkt dit utan slöja, menade en rad människor. Skit i diplomatin. Statuera exempel. Jan Björklund (L) gick ännu längre genom att säga att vi borde ha krävt att få skriva på handelsavtalet i Sverige i stället. Då hade vi undvikit sjal för våra svenska kvinnor. Men skulle det ha varit bra för affärerna, kanske du undrar nu? Ställer du den frågan kommer vi osökt in på det här med diplomati. Hur ska man egentligen bete sig mot andra länder? Vi har en del erfarenheter sedan tidigare vi kan titta tillbaka på.

När utrikesminister Margot Wallström mopsade upp sig mot Saudiarabien och det utbröt ”diplomatisk kris” var det annat ljud i skällan. Hon hade betett sig fel. Struntat i diplomatin. Svenskar (högern) rasade, Svenskt Näringsliv rasade och Saudiarabiens regim rasade. Tänker vi tillbaka på den händelsen borde vi dra slutsatsen att diplomati är a och o. Sverige måste bete sig respektfullt. Det har vi lärt oss. Men denna händelse ville ingen kännas vid idag. Fort någon nämnde Wallström var det som om frågan aldrig ställts. Den uppmärksamme undrar såklart varför det är okej att strunta i diplomatin när det kommer till Iran men inte Saudiarabien? Det är faktiskt ingen större skillnad länderna emellan sett ur svenskt perspektiv. Men svar uteblev.


Inte nog med det. Människor började plötsligt dela bilder på andra länders möten med Iran och vars kvinnliga delegater påstods ha varit i Iran utan slöja. Det visade sig dock snart att kvinnorna inte alls varit i Iran utan på annan mark när bilderna togs. Precis som andra länder hade alltså Sverige valt att följa Iransk lag. Vidare undrade några, mycket argt ska sägas, hur det kom sig att Sverige struntade i slöjan när de besökte Saudiarabien, som också har slöjtvång, men inte vid besöket i Iran? Svaret på frågan var enklare än vi trodde. I Saudiarabien behöver inte utländska kvinnliga delegater bära slöja till skillnad mot Iran där alla kvinnor måste bära slöja. Olika lagar i olika länder med andra ord. Här nedan kommer utdrag från slöjdebatten. Det mesta av materialet är hämtat från Twitter.

Varsågoda, ta här del av vår samtidsdebatt med tillhörande tonläge:

Devin Rexvid, projekledare för STOPP, Riksorganisationen glöm aldrig Pela och Fadime skriver så här i en debattartikel i Expressen om Sveriges besök i Iran:


Så Devin Rexvid menar att iransk lag är underordnad svensk lag och att den svenska regeringen gör tummen upp för "islamistiskt kvinnohat" trots att all annan svensk signalpolitik pekar åt motsatt riktning? Slöjan är alltså överordnad allt annat?

Moderaternas kommande pressekreterare Jennifer Wegerup (tillträder i maj) frågar sig hur det känns att se människor från andra kulturer och också bete sig som dem? Svårt att inte undra om det är lika känslosamt när hon själv reser utomlands och hur vi förväntas göra när vi möter människor från andra kulturer här i Sverige. Inte minst kvinnor i slöja?



Hanif Bali (M) drar slutsatsen att TT:s reporter Owe Nilsson borde tycka att svenska judiska statstjänstemän skulle ha tvingas bära gul stjärna vid statsbesök i Nazityskland om nu svenska kvinnor tvingas bära slöja i Iran. Vi är många som försökt se kopplingen. Allra mest Owe Nilsson som faktiskt blev så trött av samtalstonen att han tog twitterpaus efter händelsen.


Hanif Bali (M) uppger vidare att det kan finnas omständigheter som tillåter utländska medborgare att bryta mot svensk lag. Frågan är bara vem som avgör vilka?  


Hanne Kjöller (Expressen) funderar på det här med att "ta seden dit man kommer". Svaren låter inte vänta på sig:


Här är ett av svaren på Kjöllers sarkasm beträffande logiken att anpassning bara tycks gälla dem som kommer till Sverige? Vad svenskar ska tvingas ställa upp på i andra länder, kan nämligen te sig lite skrämmande när vissa börjar spåna:



Högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell tar tillfället i akt och kritiserar regeringen för hur den skött diplomatin vid tidigare tillfällen (bäst att smida medan järnet är varmt - släng allt du kan hitta på elden så den brinner länge), som här när Wallström gav Palestina stöd:



Professor Sven-Eric Liedman irriterar sig på Björklund (L) som han verkar tycka bagatelliserar kulturmöten och förminskar svenska klädkoder: 



Lisa Blomqvist tar upp frågan om dubbelmoral, det vill säga att det verkar vara skillnad när det kommer till andra religioner än islam och det förtyck exempelvis katolska kyrkan gör och har gjort sig skyldig till (bär Sveriges prinsessa och drottning sjal?). Ni skulle se reaktionerna. O´boy!


Expressens Magda Gad ser möjligheten att elda på debatten ytterligare genom att dra in homosexuella i den - trots att Sveriges regering inte kartlägger och förföljer svenskar på det viset. Ska den börja med det nu alltså? Låter inte det lite "medeltida"? ;)


Amineh Kakabaveh (V) skriver i Expressen att det är fel att låta endast en part, Iran, som bedriver "könsapartheid", diktera villkoren. Mullorna hade aldrig skakat hand med svenska kvinnor, skriver hon, vilket är tvärtom Björklund (L) som vill att Sverige ska bestämma var avtalet undertecknas - i Sverige för att slippa slöja. Kakabaveh menar vidare att Iran behöver kapitalistiska avtal för att legitimera kvinnoförtryck: ”denna gång med stöd av Wallenberg och Svensk regering”. Det tycker inte Carl Bildt (M) som menar att vi ska fortsätta den väg ”vi valt i vår Iran-politik” som betyder att han tycker Iran gjort viktiga framsteg och att Sverige ska fortsätta jobba för mänskliga rättigheter i Iran (som alltså sker) och göra affärer med dem. Bildt förespråkar en diplomatisk linje och hans kvinnliga medresenärer bar därför också sjal vid besöket i Iran för tre år sedan. 

Så vad ska man egentligen säga om debatten? Slutsats: den spretar åt alla håll och den ene tycks inte komma överens med den andre.

Själv tycker jag slöjdebatten utgör ett nytt lågvattenmärke på Twitter och debattsidor. Klimatet är så polariserat idag att logik och sunt förnuft inte ges något utrymme. Folk verkar chansa sig fram, dra rövare och strunta i när de talar emot sig själva i första, andra eller tredje led? Självklart måste man behandla Wallström och Linde lika. Krävs diplomati av Wallström ska självfallet också handelsminister Linde, som var i Iran i lördags, avkrävas diplomati. Och tvärtom. Är den ena mopsig ska den andra också vara det. Det vore motsägelsefullt, ja fullkomligt inkonsekvent, att hävda annat. Det borde alla kunna enas om. Vi borde också kunna samtala mer sansat om förtryck och diplomatiska handelsförbindelser än som varit fallet i samband regeringens senaste handelsresa till Iran. Debatten har inte varit saklig utan politisk vinklad. Men om jag ska vara ärlig tror jag faktiskt att Moderaterna gått i extra spinn gällande slöjan med anledning av den senaste tidens dåliga opinionssiffror och därför piskat upp stämningen mer än vanligt? Partipolitiska poäng kan vara billiga. Oavsett parti, såklart. Och nog så dåliga för samtalsklimatet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

#MeToo ur en retorikintresserad kulturjournalists perspektiv