Östersund, som en Expressenjournalist ser det

Det är bara sorgligt att läsa Björn Barrs krönika i Expressen med anledning av Melodifestivalen i Östersund. Sorgligt för att texten bekräftar fördomar som finns ute i landet om Stockholmare, något jag helst inte vill befatta mig med. Jag tycker det är löjligt när människor fort det passar dem drar fram kortet som säger att Stockholmare ser ner på övriga landet och tvärtom när det egentligen råder förvirring och kunskapsbrist platserna emellan. Eftersom en stor del av Stockholmarna härstammar från ”övriga landet” och gärna återvänder till sin hembygd som turist eller riktig hemvändare har jag svårt att tro att dessa människor föraktar sina rötter (det om något är lillebrorkomplex, ett komplex Barr nämner i sin krönika) och eftersom övriga landet gärna besöker Stockholm för att nyttja huvudstadens betydligt större kommersiella och kulturella utbud är det uppenbart att vi uppskattar snarare än tycker illa om varandra? Jag vill tro att vi värdesätter både stad och land, men ibland händer det att vi tvingas uppmärksamma varandra på att vi göder obefogat och onödigt förakt, som nu när Björn Barr frambringat ett helt nytt referensmaterial till den nedriga bilden (i stället för den bildade) av Stockholmare i och med beskrivningen av Östersund. Felen Barr begår i texten är inte bara tråkiga misstag. De ger också läsarna en negativ bild av Östersund som inte stämmer överens med verkligheten. Men även tonen (smådryg) utgör problem. Barr lägger ett förlöjligande skimmer över Östersund och framställer Melodifestivalen som något jättearrangemang övermäktig staden, vilket blir lite fånigt när man tänker på att Östersund anordnar en av Sveriges största musikfestivaler varje år, Storsjöyran, med cirka 50 000 besökare och arrangerar Storsjöcupen, en internationell fotbollscup (en av Sveriges största) samt är återkommande arrangör av skid- och skidskytte VM och SM och enskilda tävlingar i olika storlek med åtskilliga besökare och miljoner tv-tittare varje gång.

Det är uppenbart att Barr känt sig manad att skriva om staden Östersund när han ändå var här, men det var inte Östersund han beskrev. Barr har inte gjort någon djupare research inför uppdraget. Han skriver bara lite allmänt om stället han tror är ungefär som några andra ställen han besökt eller hört talas om. Bara att framställa kommunpolitikerna som naiva och desperata glesbygdsbor som tror Melodifestivalen är mer än en kul grej är ett ypperligt exempel på ”lilla gumman-retorik” som ingen seriös människa bör ägna sig åt. Hade han bara grävt lite grann under ytan hade han varit medveten om den schism som finns mellan kultur och idrott i staden, då hade han känt till att kulturen genom gruppen Startskott gjort uppror mot politikerna gällande deras ointresse för kultur och krävt ett kulturhus, något politikerna tvingats ta på allvar (politikerna försöker göra den mycket dyra och nybyggda sportarenan där Melodifestivalen huserade, till konserthall, ett substitut), vilket är en betydligt mer spännande historia än den "rurala" text Barr författat och inte minst hade han vetat om att AnnSofie Anderssons (S) inställning till kultur i allmänhet och Melodifestivalen i synnerhet är helt annorlunda den han förmedlade i tidningen. Då hade han förstått att AnnSofie Andersson visade uppskattning för och välkomnade arrangemanget av ren hövlighet. Hon har nämligen varit stor motståndare till Melodifestivalen men har fått ge vika efter kritik. Att tacka ja till Melodifestivalen har kommunpolitikerna mer eller mindre tvingats till. Medborgarna har krävt att kommunen skall bredda sig och inte ”bara” vara Vinterstaden (Östersunds profil) och därför angett Melodifestivalen som ETT exempel på arrangemang kommunen kan ta hit som komplement till alla sportarrangemang. Det är en kontext Barr missat i sin text.

Björn Barr gör ytterligare några rejäla klavertramp som avslöjar bristen på engagemang för uppgiften. Bland annat jämför han Östersund med Sävast, en ort utanför Boden som hans sambo har koppling till, får vi veta i texten. Problemet med Sävast, eller snarare med Barrs jämförelse med Sävast, är att i Sävast bor det 3 148 personer att jämföra med Östersund som har 60 000 invånare. Det råder markant skillnad på ort och stad generellt sett och att jämföra två platser med så stor skillnad i befolkningsmängd och förutsättningar går faktiskt inte. Barr skriver att i Östersund och Sävast är det "kul när det händer nåt". Det som brukar hända i Sävast är, jag citerar: ”när Coop bygger ut i kvarteret hemma, eller när sopsorteringen flyttar några meter”. Det är alltså hans belägg för att det är händelsefattigt i Östersund? Suck. Vad vet han egentligen om Östersund? Är det taxichaffisen han refererar till som utgör källan? Att tala gott om Melodifestivalen kan faktiskt vara att visa upp en glad attityd och visa uppskattning. Att säga "kul att det händer nåt" behöver inte betyda att det inte händer någonting annars, för det gör det. Ett besök på Jazzköket en vanlig kväll hade fått Björn Barr på andra tankar. Men den ambitionen hade han inte. Han sitter nämligen fast i en "rural" bubbla:

”För en utomstående betraktare leder den rurala entusiasmen lätt tankarna till de döende bruksorter som frenetiskt greppar efter varje tänkbar livboj: Kanske kan en ny gruva vända trenden? Eller en Ikeabutik? Eller Melodifestivalen? Det är en i bästa fall naiv förhoppning. Sverige slits sönder mellan stad och land, alldeles oavsett hur många melodifestivaler som turnerar runt.”

Barr insinuerar alltså att Östersund är en utdöende bygd trots att statistiken pekar på motsatsen. Här ökar befolkningen varje år, vilket han nämner (se nedan) men verkar ändå tänka ”just nu ökar stan, men det kommer gå utför”. Vad får honom att tro det? Tror han Åre ska ta över eller vad? Han skriver vidare:

”Östersund blöder inte. De senaste åren har befolkningen här ökat, i fjol passerade man 60 000 invånare. Kommunkassan är välfylld tack vare miljonerna som plockas ur energibolaget Jämtkraft varje år. Här handlar det mer om ett lillebrorskomplex. För många som besöker Jämtland på vintern är det Åre som är det primära resmålet – inte Östersund. Den kommunala självkänslan är i akut behov av en glammig adrenalininjektion.”

Östersund är för ordningens skull residensstad och har heller inte det lillebrorkomplex Barr ger uttryck för. Det är till Östersund man flyttar från orterna runt omkring. Undantaget är Åre som lockar till sig skidsugna inflyttare från helt andra delar av landet än från Östersund. Att Östersund skulle ha lillebrorkomplex gentemot Åre med sina 1 400 invånare är en märklig tanke. Vi åker mer än gärna till Åre men då över dagen när vi ämnar åka skidor. Vi åker också gärna till Vemdalen, Björnrike och Bydalen som också ligger nära Östersund (ni vet väl om att Östersund har en egen skidbacke mitt i stan va?). Nej, Östersund är inte som Sävast, som Barr menar är lillebror till Boden (Boden som för övrigt har 18 277 invånare, en tredjedel av Östersunds befolkning) och Luleå (46 607 invånare). Vi älskar Åre men vi ser Åre som en del av oss. Vår flygplats heter till och med "Åre Östersund Airport" (belägen i Östersund, på Frösön). Här i norr ser vi inte de 10 milen mellan Åre och Östersund som avstånd, avsatser och konkurrens. För oss är fjällen en del av oss, som vi använder när vi känner för det. Vi åker således till fjällen precis när vi vill och det är så vi vill ha det. Vi vill bo granne med våra älskade fjäll som är en del av den här trakten. Och samma sak gäller för Åre. Åre vill vara en exotisk skidort, inte en stad. Den funktionen fyller Östersund. Det är staden turisterna vill komma bort ifrån när de besöker Åre. Östersund och Åre kompletterar således varandra. En lyxtillvaro för oss jämtar! Vi vet det. Men inte vissa andra, uppenbarligen.

Vi skulle kunna kalla Björn Barrs text fördomsfull men jag kallar den SLÖ. Slö journalistik är vad det är frågan om. Att skriva en text som inte innehåller annat än typiska floskler skribenten snappat upp i förbifarten om något som kallas glesbygd och inget handfast om föremålet ifråga, det vill säga Östersund, är både tragiskt och olyckligt. Tänk att när det för en gångs skull skrivs om Östersund i storstadspressen blir det så fel det bara kan bli. Låt oss slippa det framöver, snälla Stockholmare. Det är verkligen inte kul när det händer!