Kulturernas kamp i Östersund

Christer B Jarlås är Östersunds Postens konstkritiker. I ett stort uppslag på kultursidorna i förra veckan (26/3) problemformulerade han kring kulturens möjligheter att synas och verka i Östersund och ställde därför en rad frågor till kommunen och intresseföreningen Startskott, frågor som syftade till att ta reda på vad som händer i kulturhusfrågan, en fråga som varit aktuell under två år nu och som tycks ha stannat upp i utredningsläge. Med anledning av Jarlås frågor blossade en het debatt upp i kommentatorsfältet i anslutning till artikeln samtidigt som en helt annan kulturdebatt blommade upp på ett annat ställe i samma tidning, en täthet i kulturdebatter som är Östersund ovanlig. Den senare handlade om vad som är konst respektive reklam i det offentliga rummet, och uppstod med anledning av några storsjöordjur (med namnet Briger) som kommunen ämnar köpa in och placera ut i staden, likt drakarna runt om i Sundsvall och bockarna i Gävle. I dagens tidning kommenterar Jarlås de två kulturdebatterna. Citerar något av det han skriver:

”Påskäggen har varit fulla av kulturdebatter i veckan. Kanske mera äggkastning än äggöppning om man ska vara ärlig. Senast var det om barnboksfiguren Birger. Man kunde tro att det lilla Storsjöodjuret skulle vara omhuldat och hyllat av alla. Men först gav sig några elakingar på att kapa huvudet av den Birger som skapats i snö nere vid Vinterparken. Och nu går ordföranden för länets alla konstnärer i taket för att Birger ska få stå i varje gathörn i Östersund. (…) I en debattartikel i ÖP i lördags påstår styrelsen i Konsthantverkares och Industriformgivares förbund att den som dekorerar en Birger "producerar skit" (…) Mina frågor om Kulturhuset förra veckan retade tydligen många. Inga ansvariga har hört av sig och svarat mig. Men i kommentatorsfältet i ÖP och på Facebook har man angripit både mig och andra och en del hävdar att allt är bra och en del att allt går för långsamt.”
 
Jarlås konstaterar att frågorna kring kulturhuset har lika stora frågetecken hängande efter sig nu som tidigare och vad gäller skulpturerna av Briger (det lilla storsjöodjuret), säger han att det är skillnad på att bygga varumärken och satsa på lokala konstnärer, att det ena inte behöver ta ut det andra. Det håller jag med honom om.

Själv tycker jag det är bra med debatter. Fast smakdebatter är jättesvåra. Vems smak är den rätta? Det är en omöjlig fråga att svara på (smaken är som baken). Och när kultur och idrott hamnar i polemik, ja då är loppet kört. Så även denna gång. Östersund ÄR en friluftsstad, det kommer vi inte ifrån. Men att stan är eller ska vara kulturlöst just därför, är en konstig slutsats som några drar. Jag tror problemet är att många bekräftar sin världsbild. Är man idrottare, ser man idrott överallt och vill premiera den. Är man kulturarbetare, ser man kultur överallt och vill premiera den. Det övriga hamnar i skymundan, man har ”nerdat” ner sig på sitt område. Inget konstigt alls, egentligen.
 
Tydligen satsas det ganska ojämt i kommunen på kultur kontra idrott, som är frivilliga verksamheter för kommuner att upprätthålla (enbart skola, vård och omsorg ligger inom ansvarsområdet). Därför slåss de tu om uppmärksamheten. Så har det alltid varit. I Östersund har det mest satsats på idrotten. Nu vill kulturen ha sin beskärda del. Det tycker jag kulturen förtjänar. Det tycker jag Östersundarna förtjänar. Hur mycket de skall ha, är svårare att säga. För mig känns dock ett levande kulturhus innehållande de flesta av konstformerna som den ultimata lösningen på problemet (det saknas en given och naturlig mötesplats för kulturen i den här stan), och ett kulturhus passar de flesta. De allra flesta kan finna sin plats där. Både brukare och utövare. Så för min del får Östersunds kommun gärna satsa på ett kulturhus nästa gång. Gärna placerat mitt i stan. Då det saknas mig.    

Apropå den lokala kulturdebatten återfinns i Östersund en "Örjan" som är mycket aktiv i webbtidningarnas kommentatorsfält. Ingen vet vem han är. Det enda man egentligen vet är att han avskyr kultur och tar varje tillfälle han får till att skriva det i anslutning till kulturartiklar och krönikor i stadens tidningar. Den här gången inget undantag. Örjan skräder inte med orden. Jag läste ett par av kommentarerna i ovan nämnda kulturhusdebatt, men skyndade mig därifrån snabbare än blixten. För Örjan gick ut hårt. Stenhårt. Jag undrar verkligen vad kulturen gjort honom?

Jag gillar inte kommentatorsfält - längre. De är alldeles för stridslystna för min smak. Vad är det egentligen som händer med människor i kommentatorsfält när de ikläder sig osynlighetsdräkter som de far runt med likt stridspiloter på nätet? Det är alldeles galet. Och källkritiken, var återfinns den? Även i vanliga webbtidningar (dagspressen) går folk runt med machete och styckar upp sina meningsmotståndare till oigenkännlig form. Vilket tillstånd. Vilken läskig utveckling. Bedrövligt är ordet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Grattis på alla hjärtans dag!