Kvinna, vet hut!

Läser Monica Karlssons krönika Hon är bara nio och vet redan i Smålands Folkblad (2/3) och kan inte annat än att stämma in i tråk-sången: för-det-är-ju-precis-så-här-det-är men som flertalet av oss inte pratar om eftersom ingen orkar lyssna utan bara rycker uppgivet på axlarna åt och inte vill bli inblandade i. Det mest jämställda i sakfrågan är att både män och kvinnor reagerar likadant gällande eländet. Högst troligt, av olika skäl. Citerar Monica Karlsson för att ge inblick i vad det handlar om:

”Om bara ni kvinnor tog lite mer plats så skulle ni ju få det!
 
Men flickor som tar för sig, de får skit från dag ett. De blir ifrågasatta tills de antingen tröttnar, slutar och inrättar sig i ledet, eller fortsätter och väljer ett ställningstagande där de blir kallade för rabiata feministflator när de föreslår att lika lön för lika arbete vore en schysst grej.”

Nä. Kvinnor får inte ta plats, sticka ut eller vara annat än ”typiskt kvinnliga”. Den som tror något annat är naiv. Sanningen är snarare att det är så vanligt förekommande att vi knappt reagerar på det: ”det här får jag tåla” tänkte journalisten och författaren Maria Sveland om hoten hon utsattes för och tvingas rusta sig mot med hjälp av polis, överfallslarm och träning i kampsport, enkom för att skydda sig själv och bara för sina åsikters skull, men mest för sitt köns skull. Det är inte klokt när man tänker efter.

I artikeln Jag känner mig extremt rik i dagens DN (3/3) berättar Maria Sveland att hatet och mordhoten hon tvingats utstå resulterat i boken Hatet som hon skrev för att slå tillbaka mot förövarna snarare än låta sig tystas av dem, som var syftet. Sveland berättar om det anonyma hotbrev hon fick (ett av flera) där brevskrivaren pressat henne kring att sluta skriva, för gjorde hon inte det skulle hon få halsen avskuren och bli lämnad ”med kniven uppkörd i fittan” (ja så stod det) och hur brevet tillslut fick henne att vända en tillvaro fylld av skräck till en kamp mot dem som ville få tyst på henne.

I Svelands blogg står följande problemformulering att läsa:

”Kvinnohatet tar sig många olika uttryck, alltifrån lönediskriminering, underrepresentation av kvinnor i styrelser och på chefspositioner, det obetalda hushållsarbetet som kvinnor till största delen utför, och inte minst i form av den misshandel och det sexuella våldet som hotar oss i såväl vår absoluta närhet (våra hem, våra partners) som i det offentliga rummet. Allt detta är uttryck för kvinnohatet och signalerar till både kvinnor och män att kvinnor är mindre värda. Vi måste våga se aggressionen som ligger bakom det faktum att kvinnor får en sämre lön än män.”

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg är en annan som fått utstå näthat. I krönikan Förföljd av hatet i Aftonbladet den (20/12-12) berättar Linderborg om hoten hon har utsatts för, citerar:

”Kan den äckliga horan Lindeborg bara sluta, lägga sig ned och dö?” ”En så otroligt misslyckad sköka till person. Den där subban verkar fullständigt sjuk i huvudet. Lås in ludret på anstalt och kasta bort nyckeln.” ”Svenskarna hatar dig din feministiska kommunist jävel" /.../ "Det skulle inte förvåna mig om denna sköka snart får ett pris på sitt huvud.” ”Åsa Linderborg är den som borde stoppas. Permanent" /.../ "Det är inte svårt att leta rätt på henne, skriver en annan och lägger ut min adress".

Liderborg fortsätter att berätta: 

"Mina chefer uppmanar mig att åka hem och packa. Jag säger till sonen att vi inte kan bo hemma på ett tag. Vi tar varsin väska och går hem till A. Jag lämnar barnet hos hans pappa och går vidare till P. På natten drömmer jag att sonen är stympad. Han sitter i en fåtölj och jag lägger försiktigt tillbaka kroppsdelen i hopp om att den ska smälta tillbaka innan nån ser nåt. Han är tyst, bortom medvetande eller ordlöst i samförstånd. Jag väcks av ett sms från ett kontantkort: ”Ärligt gumman, när var det sist du pullade dig själv i fittan?” Jag går in i på sajterna igen. Kommentarerna är hundratals: ”Din äckliga lilla fitta hoppas en kongoneger våldtar och mördar dig omgående.”

En rad kvinnor har den senaste tiden gått ut och talat om kvinnorollen och om hoten mot dem i syfte att synliggöra problemet. Deras utsagor visar tydligt att det inte alls är särkilt jämställt i Sverige - landet som sägs vara så jäkla jämställt - utan att ett underbyggt hat mot kvinnor existerar, ett hat som inte är lättsamt utan snarare långtgående, stort och bekymmersamt.

Att frågan lyfts är bra och inte en dag för tidigt.

I Uppdrag granskning den 9 februari sändes avsnittet ”Män som näthatar kvinnor” som ett inlägg i debatten. Jenny Alversjö, programledare i TV4, var en av flera kvinnor som deltog i den omtalade film som produktionen lät ta fram inför programmet. Så här säger hon Newsmill (6/2) om saken:

”Den grundläggande orsaken till att jag vill berätta om näthatet är att jag tror att det går att minska hoten och övergreppen som sker i mail, sociala medier och kommentarsfält. Jag är övertygad om att vi som kultur kan övervinna också detta problem, liksom vi övervunnit en rad andra. Demokratin som samhällsgemenskap och kulturform har alltid mött olika typer av motstånd och alltid vunnit genom att de många människorna argumenterat för sina ståndpunkter och fått motståndarna att ge upp eller inse att de har fel. /…/ Just nu är mäns hat och hot mot kvinnor i fokus. Det stora problemet ligger här, men det är viktigt att påpeka att också män drabbas av hotkulturen och att också kvinnor är förövare. Även kvinnor kan hata kvinnor. Den viktiga dimensionen vad gäller det faktum att hatet ofta drabbar kvinnor är att brotten är nedprioriterade. Polisen gör inget eller mycket litet./…/ Men det viktiga är att vi alla tar vårt ansvar och förändrar vårt sätt att förhålla oss till varandra. Nätet är en ny arena i vårt samhälle och vår civilisation och vidmakthållande av etik, moral och vanligt hederligt hyfs har inte riktigt hängt med. Människor ändrar sig och hatkulturen går att tränga tillbaka.”
 
Jag är benägen att hålla med Alversjö i det hon säger här. Jag tror det går att lösa. Jag måste tro det. VI måste tro det.
 
"Om bara ni kvinnor tog lite mer plats så skulle ni ju få det."
Jovisst, men kvinnorna som gör det får betala ett mycket högt pris. 
Vi måste förändra detta.
Nu!
 

Kommentarer

  1. Maria Sveland gillar inte att "antifeminister" har demoniserat feminismen och feministerna. Då skriver hon en bok som gör samma sak. Demoniserar "antifeministerna". Det känns en aning märkligt.

    SvaraRadera
  2. När du formulerar dig så låter det onekligen tokigt. Har inte hunnit läsa den ännu och kan därför varken bekräfta eller dementera det du säger, men jag får väl återkomma efteråt med mina tolkningar... :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

Grattis på alla hjärtans dag!