Livet eller livat på Facebook?



Facebook: ”Är det ett mysigt vardagsrum eller ett åsiktstorg? En skrytollarnas heliga graal eller en lisa för själen? Vad vi än tycker om det kan Facebook ha förändrat vår syn på vänner och bekanta – och kanske oss själva – för evigt” skriver Elin Olofsson i Ett ytligt party eller ett forum för debatt? I Östersund Posten den 19 januari i år.

Elin Olofsson, författare, frilansande krönikör och journalist, trädgårdsfantast och blogginnehavare, har funderat över Facebooks värld, vilket även jag har gjort i samma reportage. Jag kommer inom kort att komma med en fördjupning i ämnet Facebook, en text som snart är klar och publiceras här på bloggen fort jag har hunnit korrläsa den (kan ta en vecka). Ämnet sociala medier intresserar mig på flera sätt. Dels ur kultursociologisk synvinkel, men också ur ett gruppdynamiskt perspektiv, två områden som varit kul att förena och applicera på något så "glättigt" som Facebook. Jag har jobbat en hel del med grupputveckling genom åren och kan inte låta bli att lägga märke till gruppdynamiska ”spel” inom alla typer av organisationer jag möter, Facebook inte undantaget. Som kulturpedagog har jag ett annat par glasögon ur vilka jag skådar världen. Jag har blandat samman dessa två synfält och funderat kring varför det är som det är på Facebook. Förvänta er inte en djupanalys i forskarklass nu utan snarare en liten översläpning gällande sakernas tillstånd. Hoppas ni återkommer då, läser vad jag har kommit fram till och varför inte utveckla det jag skrivit ytterligare några snäpp? Jag kan redan nu berätta, till vännerna på Facebook, att ingen av er behöver oroa sig för vad jag har skrivit, inte ett dugg, eftersom det handlar om betydligt mer övergripande saker än vad mina vänner säger och gör på Facebook. Det lovar jag! Hur som haver och när jag ändå har er på tråden, vill jag passa på att kommentera mitt resonemang i tidningsreportaget som föranledde detta blogginlägg, och det vill jag göra på följande sätt:

Hoppas alla förstod min poäng i tidningsreportaget: att oavsett hur vi ser ut, röstar, har för kön, klassidentitet, intressen, livssituation eller behov, är vi alla människor i grund och botten och att det är det som räknas, även på Facebook. Vi kan ha delade meningar om det mesta här i livet, det är inget konstigt med det. Åsikter hör livet till, även olika åsikter, och dem kan vi och ska vi prata med varandra om, inte hata varandra för. Det handlar om att försöka förstå och respektera varandras åsikter, bakgrund och förutsättningar och ha överseende med varandras olikheter. Gör vi skillnad på sak och person, inte kränker någon, ser mångfald i alla sammanhang som normalt i stället för onormalt och inte blandar ihop diskussion med konflikt, är åsikter bland det bästa vi har här i världen och är det som bygger och utvecklar samhällen. Det är det jag menar är tolerans, och betyder i enkla ordalag att vi måste låta människor få vara sig själva och inte kritisera andra för att inte vara och göra som oss själva hela tiden. Som aktiv mot mobbning funderar jag ofta på toleransbegreppet och fallgroparna runt det, och vill därför ta tillfället i akt och utveckla några av mina tankar gällande tolerans när jag ändå är inne på det i reportaget om Facebook. Jag tycker och menar alltså, att vi måste kunna leva sida vid sida oavsett om vi håller på Brynäs eller HV71, bor i Lidingö eller Stugun, röstar rött eller blått, gillar jazz eller dansband, föredrar män eller kvinnor, har arbete eller är arbetssökande, kommer från Kenya eller Norge, är tjock eller smal, gifter sig eller skiljer sig, debatterar eller funderar, älskar böcker eller skottar snö, delar många bilder på Facebook eller bara smygläser (nästan aldrig skriver eller "gillar" något) osv.

- Inget värre än så, alltså! ;)




Jag borde antagligen nämna hur min egen tolerans på Facebook ser ut, eftersom jag inte sa någonting om det i reportaget, vilket Elin däremot gjorde (i pappersupplagan). Jag har faktiskt tagit bort några vänner. Det kanske talar emot mig gällande tolerans, men har sina skäl. Två tog jag bort med anledning av sexistiska kommentarer via chatten, som inte upphörde trots att jag vid upprepade tillfällen bad om det. En annan bekant tog jag bort därför att hen tillhör min partners tidigare liv snarare än mitt liv (det blev för komplicerat helt enkelt). Men inte utan att förvarna, ska tilläggas. Jag har också råkat ta bort en vän - oavsiktligt (ja, jag har lyckats med det, tyvärr). Det hände när jag skulle göra en helt annan grej (jag är så fruktansvärt disträ ibland, usch, och tänkte mig inte för). Jag vet fortfarande inte VEM det är så det kan inte ha varit någon jättenära vän som råkat ut för min klantighet. Men jag är oerhört ledsen för det, så du vet, vem du nu är. I flödet av statusuppdateringar döljer jag några företag, men inte någon person och jag använder funktionen "scrolla" lika flitigt som i övriga livet, såsom när jag läser tidningar och orienterar mig bland ALLT som samhället har att bjuda på.

Några av mina (tidigare) vänner på Facebook har i sin tur tagit bort mig som vän. Jag brukar dock skoja om att jag tappar vänner så fort jag yttrar mig eftersom jag gillar att debattera politik och samhälle, vilket kan störa mången, men det är överdrivet (jag gillar att skoja och driva med mig själv), men visst har det hänt mig några gånger, det ska jag inte sticka under stol med. Varför man tagit bort mig, vet jag faktiskt inte (även om jag har mina aningar, haha), men det är inget jag grämer mig över. Det har aldrig handlat om någon speciellt nära vän som gett upp hoppet om mig (alltså vänskapen på FB), vilket säkert hade varit kännbart om så varit fallet. Varför en av dem tog bort mig, är jag dock fullt medveten om. Anledningen till det var och är att jag säger knark om cannabis och för att jag kallar cannabisbrukare för knarkare, vilket även media, polisen och andra myndigheter gör (men jag inte fick). Hen är för övrigt för legalisering av cannabis, vilket hen redogjorde för i ett samtal vi hade i Sundsvall strax före hen tog bort mig som vän. Det är inte jag. Det kunde hen inte acceptera (konstigt nog då det är olagligt med cannabis och betydligt många fler än jag som är emot drogen, lagen till exempel och andra vänner till hen, men att jag är tjej har nog inverkat här. Tyvärr).

Hur jag "gillar" på Facebook, är betydligt mer komplicerat och svårbeskrivligt. Det handlar oftast om slumpen (vilka jag ser just när jag är inloggad), men om sanningen ska fram drar jag mig för att kommentera och "gilla" vissa vänners statusar av faktorer som har med diverse gemenskaper på Facebook att göra, vilka intresseområden man delar och inte delar med varandra, hur nära vänner man är osv. Det är ett oerhört komplext system (varför det är så, kommer jag att gå närmare in på i den text jag påannonserat), ett system jag vill kritisera men förstår bakgrunden till. 

Så ligger det i alla fall till med toleransen för min del, när det kommer till Facebook. Om den duger och vad ni tycker om det jag säger, är upp till er. Det är liksom det som är poängen med mitt resonemang: att vi får tycka i stort sett vad som helst, bara vi visar respekt för varandras person och situation.

Slutligen. Det är riskfullt att moralisera över moralism, som de med mest kritiska röster säkert tycker att jag gör och förfasar sig över nu, med anledning av det jag säger och skriver. Men när min lilla analys kring Facebook så småningom går att läsa här på bloggen, blir det förhållandevis tydligt vad som utgör skillnaden. Det handlar om diverse strukturer som gör sig gällande i samhället och på Facebook, intressanta att tyda och förstå.
 
Tack för att ni läste!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

Grattis på alla hjärtans dag!