Ett stycke svensk kvinnohistoria


 
När jag under mitten av 90-talet pluggade vid Högskolan i Gävle läste jag inom ramen för programmet Kultur- och kommunikation ämnet kulturpedagogik. Under dessa studier kom jag i kontakt med Louise Waldén på den tiden lektor i kulturpedagogik. För er som inte vet det är Louise Waldén inte vem som helst. Åtminstone inte för kvinnorörelsen. Rödstrumpan Louise Waldén (född 1940) är en av förgrundsfigurerna i den svenska kvinnorörelsen på 70-talet. Hon var exempelvis med i bildandet av den mest erkända av alla kvinnogrupper för perioden, Grupp 8:

”Den kvinnoorganisation som fick störst genomslag i Sverige var Grupp 8, som grundats av just åtta kvinnor 1968. Gruppen växte snabbt, först med lokalgrupper i Stockholm, sedan över hela landet. Man ville ha en icke- hierarkisk organisation, lokalgrupperna var självständiga, beslut fattades på stormöten och i stället för styrelse fanns ett "rullande" representantskap. Politiken fördes fram i tidskriften Kvinnobulletinen, som började utges 1971. Grupp 8 drev en mängd frågor - rätt till arbete, likalön, sextimmars arbetsdag för alla, daghem åt alla barn, fri abort, kamp mot pornografin. Grupp 8 återuppväckte firandet av Internationella kvinnodagen 8 mars ”.

Louise Waldén har genom åren medverkat i många olika kvinnoprojekt. Bland annat i bildandet av ”Föreningen Kvinnokultur” tillsammans med Suzanne Osten med flera. Louise skrev även texten till en av de mest kända kvinnokampsångerna på 70-talet: Innerst inne är du en riktig kvinna, Louise, som spelades in med Marie Selander på sång. Som kuriosa kan berättas att samma Louise Waldén är gift med Leif Nylén, numera poet men på den tiden trummis i proggbandet ”Blå tåget” och den som skrev låten ”Staten och Kapitalet”, en låt som speglade tidsandan på 70-talet och blev en hit med ”Ebba Grön”.

Louise Waldén fick mig att läsa en annan högskolekurs; Kvinnors kultur, också ett ämne hon undervisade i. En viktig kurs visade det sig. Den redogjorde för kvinnorna i historien; var de varit, gjort och vilken betydelse de haft för framtiden, något jag haft föga aning om tidigare trots att jag är barn till en kvinna som alltid talat varmt om kvinnorörelsen och vikten av jämställdhet. Visst hade jag genom mitt intresse för böcker snubblat över en rad kvinnoöden och tillika samhällskildringar om kvinnor förr. Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” är en av dem, men ingen hade tidigare fått mig att se situationen på sättet kursen i kvinnors kultur gjorde. Plötsligt insåg jag att våra skolböcker missat att skildra en rad viktiga utvecklingsfrågor - och hur det kommer sig. Först då insåg jag - på riktigt - vad patriarkatet är och innebär. Kursen konkretiserade det jag hade hört talas om men inte förmått se och ta på innan, det vill säga att kvinnorna systematiskt utelämnats från såväl makt som historiebeskrivning och hur det påverkat samhället. Men vare sig kursen eller bakgrunden till den skeva historiebeskrivningen förklarades genom misskreditering av männen, som vissa tycks tro, utan redogjorde för dem som jobbat för förändring av samhället och varför de valt att göra det. Jag tänker närmast på kvinnor som Alva Myrdal, Fredrika Bremer, Ellen Key, Brita Åkerman, Ada Nilsson och Elin Wägner, vilka alla haft betydande roller i kvinnorörelsen och påverkat framtiden. Därför tar jag tillfället i akt och berättar lite kort om dessa kvinnor av den enkla anledningen att de har något att säga oss.
 
Några kvinnor i 1930-1940-talets Sverige. Hemarbete, ett kvinnogöra med låg status
Förr var hemarbetet kvinnans hela värld. Under 1930-talet förvärvsarbetade bara 20 procent av de gifta kvinnorna vars uppgift var att bli mor och befinna sig i hemmet hos barnen. Men kvinnorna ville förvärvsarbeta, utbilda sig och jobba politiskt precis som männen, men gavs inte samma möjligheter. Det berodde delvis på att förvärvsarbete var svårt rent praktiskt eftersom hemarbetet och barnen tog upp kvinnornas tid och eftersom männen inte tog del av hushållssysslorna. Men kvinnor ansågs samtidigt oförmögna till andra sysslor. Hem och barn var hennes kompetens och själva livsuppgiften.
 
Under första världskriget däremot, var läget annorlunda . Då behövdes arbetskraft. Kvinnorna blev svaret. Även gifta kvinnor fick arbeta. Speciellt placerade man dem vid automatiska maskiner som började bli allt vanligare i fabrikerna. Männen var under perioden ute i krig och Sverige exporterade flitigt till ett krigsdrabbat Europa och behövde därför hålla fabrikerna i gång. De traditionellt manliga arbetena tilläts då kvinnorna. Men situationen fick ett snöpligt slut redan under mellankrigstiden. Orsaken var den stora ekonomiska depression som följde med världskriget. Färre arbetstillfällen tvingade tillbaka kvinnorna till hemmen. De jobb som fanns tillhörde männen. Fram till 1939 hade arbetsgivare rätt att avskeda kvinnor när de gifte sig eller blev gravida, något som beskriver hur väl förankrad kvinnans plats var i samhället. Hemmavarande fruar var idealet.
 
Föreställningen att kvinnans lott var hemmet och barnen var alltså det som begränsade kvinnornas inflytande och plats i samhället. Hemarbetets status var låg och prioriterades inte av männen. För att försöka förbättra situationen samarbetade kvinnorna med varandra. De såg möjligheter i att utnyttja sin ställning som mödrar och husmödrar för att nå sina mål. Politiskt intresserade kvinnor avkrävde männen större ansvar för kvinnofrågorna, och när rösträttsreformen genomfördes 1919 insåg männen fördelarna med att använda kvinnor i vissa politiska frågor. Särskilda kvinnogrupper bildades i flera partier med typiska kvinnofrågor som arbetsområde. Inriktningarna inom kvinnorörelsen var fler än så. Samtidigt som man bedrev husmoderspolitik, som syftade till att få hemarbetet klassat som ”riktigt” arbete och värderas högre (hur nu det skulle manifesteras när ingen lön utkrävdes), löpte önskemål om ökat tillträde till arbetsmarknaden, politiken och utbildningar parallellt inom kvinnorörelsen, och kanske gör så än? Föresatsen om att låta ”olika kvinnor leva olika” liv förenade dem, men klyftan mellan gifta och ogifta kvinnor var svår att överbrygga. 1926 skrev Mjölbys socialdemokratiska kvinnoklubb en resolution som exemplifierar hur djupt rotad uppdelningen var även bland kvinnor:
 
”Den gifta kvinnans arbete måste av helt naturliga skäl förläggas till hemmet, och endast i det fall att hon är olämplig som husmor, bör hon söka sig annat arbete och överlåta åt en annan omvårdnaden om hemmet (och barnen). ”
 
Aktuellt för tiden var bristen på arbetskraft i hemmen. Hembiträden saknades och efterfrågades flitigt. Hembiträdenas arbetsförhållanden var usla. Inte minst den oreglerade arbetstiden och dåliga lönen. För att försöka stävja behoven och komma tillrätta med problemen föreslogs en obligatorisk huslig utbildning för alla kvinnor, men förslaget röstades ner. Att rationalisera och effektivisera hemarbetet blev lösningen. Då skulle statusen öka. Men den stora och trendbrytande effekten uteblev. Trots att det gått över 80 år sedan åtgärderna sattes i verket stöter vi fortfarande idag på samma problem som 40-talets kvinnor gjorde. Tidsvärderingen och kvantifieringen av arbetsuppgifterna i hemmet, eller av det som liknar hemarbete, kämpar vi med än idag. Inom den sektor vi kommit att kalla ”vård och omsorg” upplevs det fortfarande vara svårt att mäta och räkna ut det exakta behovet av arbetskraft. Därför har branschen fortarande i dag ett lågt värde jämfört med typiska manliga yrkesområden. 

I depressionens och efterkrigstidens fotspår uppstod befolkningskris. Naiviteten var låg samtidigt som arbetslösheten steg i allt raskare takt. Det försvårade kvinnornas arbete. Inte minst eftersom barnafödande blev viktigt, något som knöt kvinnorna ännu hårdare till hemmet. Till viss del stärkte kriserna kvinnorna och uppmuntrade dem till att anstränga sig ännu hårdare i vad vi kallar byggandet av folkhemmet, men det blev också en fälla. Att vända naivitetstrenden blev en kvinnofråga. Redan tidigt i välfärdsstatens framväxt går det att skönja många kreativa kvinnor i det offentliga samt fördolda rummet som arbetade med frågor som syftade till att förbättra kvinnornas situation. Befolkningsfrågan (nativiteten) drev på arbetet och ledde så småningom fram till bildandet av ”Hemmets forskningsinstitut” (1944), en institution som på vetenskaplig grund forskade kring hemarbetet och blev en viktig knutpunkt för kvinnorörelsen. Institutionen initierades av kvinnodelegationen.
 
Språkrör och förebilder växer fram - Kvinnorna
Under 1930-talet var Elin Wägner och Alva Myrdal kvinnornas språkrör i samhället. De två var på många sätt olik varandra och nästan motsatser vad gäller kvinno- och samhällssyn men värdefulla på varsitt sätt. Förenklat kan man säga att Elin Wägner ville öka statusen på de traditionellt kvinnliga värdena i samhället – kvinnornas ansvar för livets fortlevnad skulle ena kvinnorna och ge dem inflytande, medan Alva Myrdal menade att kvinnorna kunde göra precis samma saker som männen på samma arenor som dem. Alva Myrdal, som var 20 år yngre än Wägner, har ibland kommit att beskyllas för att förråda kvinnligheten och tolkats som att kvinnor måste vara som män för att få inflytande. Elin Wägner och Alva Myrdal hade alltså samma mål med sitt arbete - ökat kvinnoinflytande - men olika visioner i kvinnorättsarbetet:
 
”Genom att kontrastera Elin Wägner och Alva Myrdal kan vi se hur föreställningen om kvinnligt samhällsinflytande tog två olika riktningar under 30-telet; två riktningar som kan kallas det kvinnliga samhället respektive den samhälleliga kvinnan. Beteckningarna handlar om respektive strategier som Elin och Alva ser som nödvändiga för att öka kvinnors samhällsinflytande. ”
 
Som medel i jakten på ett större samhällsinflytande uppmanades kvinnorna att etablera samarbeten kring sina hjärtefrågor, som till största delen handlade om hemarbetet och dess förnödenheter. Överallt poppade grupperingar upp. Vissa grupperingar blev mer betydande än andra. En av de mest framgångrika var ”Hemmens forskningsinstitut” som ville förbättra villkoren för hemarbetet och kvinnorna, en verksamhet som fortfarande än idag präglar vårt samhälle :
 
”Hemmens forskningsinstitut har till uppgift att verka för en systematisk rationalisering av arbetsförhållandena i de svenska hemmen genom forskning rörande tekniska och ekonomiska problem, som äro förbundna med hemmens uppgifter som konsumtionscentra och arbetsplatser, med hänsynstagande till de psykologiska, hygiensiska och sociala problem, som sammanhänger med hemmens allmänna uppgifter.” Ur stadgar för Hemmens forskningsinstitut 1944 . Hemmets forskningsinstitut blev efter en rad sammanslagningar år 1976 Konsumentverket.
 
Under denna tidsepok var, som jag tidigare nämnt, barnafödandet en viktig samhällsuppgift, en uppfattning som kvinnorna och resten av samhället delade. Barnafödandet betraktades inte som ett hinder på något sätt, vilket förklarar en del inriktningar i kvinnornas förändringsarbete, inriktningar som idag skulle uppfattas som patriarkala och inte alls särskilt jämställda. För Alva Myrdal innebar barnafödandet att låta det traditionellt kvinnliga ansvaret över hemmet bli ett offentligt ansvar, och kom med förslag på förändringar som mest är att betrakta som förbättringar inom ramen för redan existerande normer, men ändå oerhört viktiga för förändringsprocessen. Att bryta med normerna var det inte tal om. Man tyckte att kvinnas plats var hos barnen och att mannen roll var ”försörjaren”, en uppfattning dagens kvinnor har synpunkter på. Alvas Myrdahls uppfattning präglar den här tiden: Kvinnosakskvinnorna ansåg att samhället måste kliva fram och ta ansvar för barnen så att kvinnorna kunde kombinera hushållsarbete, barnafödande, förvärvsarbete och politiskt engagemang. Föräldraförsäkringen och förskolan gjorde kombinationen möjligt. Med dagis kunde kvinnorna göra allt samtidigt. 
 
Alva Myrdal
Alva Myrdal (1902-1986) var ung när rösträttsreformen infördes. I början på 30-talet inledde hon sin politiska bana med medlemskap i socialdemokratiska partiet där hon arbetade med kvinnofrågor. Under samma tid var kvinnors rätt till arbete hotad. Kvinnorna skulle vara hemma och föda barn. Alva tog tillfället i akt och nyttjade läget till kvinnornas fördel. Problemet med nativiteten var inte att kvinnorna arbetade, ansåg hon. Problemet var att samhället inte tog sitt ansvar utan lämnade över hela ansvaret för barnen på kvinnorna. Alva förespråkade social omvårdnad i folkhemmet, det vi idag kallar offentlig omsorg.

När Alva Myrdal tillsammans med maken Gunnar Myrdal (1898-1987) kommer ut med sin politiska skrift ”Kris i befolkningsfrågan” år 1934 var nativiteten i Sverige lägst i världen vilket författarna kopplade samman med en ny reformpolitik som ansågs vara ogynnsam för barnfamiljerna. Skriften blev på många sätt omtalad (något jag inte tänker gå närmare in på här) och medförde att befolkningskrisen hamnade högt på den politiska agendan. Flera utredningar tillsattes som resulterade i att kvinnans plats i samhället diskuterades flitigt. I ”Kris i befolkningsfrågan” förespråkar makarna Myrdal bland annat att ett delat ansvar för barnuppfostran mellan föräldrar och samhälle och att utbildade barnpedagoger skulle svara för samhällets del. Pappans roll började nu ifrågasättas. Detta bidrog till att samhällets ansvar över familj och hem blev en viktig del av folkhemsbygget i Sverige. Dagisplatser och anställda pedagoger är ett resultat av denna tids politiska diskussioner, initierade av kvinnor som Alva Myrdal och Ellen Key.
 
Alva Myrdal var under många år stor opinionsbildare i Sverige och utomlands, och präglade i allra högsta grad samhällsutveckling. Men allt hon sa och föreslog var inte bra. Alva och maken Gunnar Myrdal förespråkade även sådant som tvångssterilisering i syfte att stävja ”negativ arvhygien”, för att ta ett exempel. Men Alva Myrdal gjorde många bra saker. Bland annat deltog hon i  ”Skolkommissionens” utredning år 1946, som utmynnade i förslaget om en nioårig grundskola, vilket är det skolsystem vi har just nu. Hon fick även Nobels fredspris år 1982 för sitt stora engagemang för fred. Alva Myrdal hade flera höga politiska uppdrag och ägde chefsposter även inom FN, något som gjorde att hennes tankar och värderingar nådde långt utanför Sveriges gränser. Alva Myrdal är en viktig historisk person. På Alva Myrdals begravning år 1986 höll dåvarande statsminister Olof Palme tal. Det var bland det sista han gjorde innan han mördades, bara några veckor senare .
 
Elin Wägner
”Förslaget går ut på omprövning av hemmets ställning gentemot den övermodiga industrin och prövning av det kvinnliga samarbetets förutsättningar gentemot de stora organisationerna” skrev Elin Wägner i Väckarklockan år 1941 .
 
Elin Wägner (1882-1949) var en svensk journalist och opinionsbildare. I början av sin karriär arbetade hon på Helsingborgs-Posten under pseudonym, men kom senare att skriva i eget namn för Dagens Nyheter, Idun och Tidevarvet med flera. I sin roman ”Pennskaftet” (1910) kunde man tidigt skönja delar av hennes värderingar. I Pennskaftet beskriver hon en ung kvinnlig journalist som kämpar för kvinnlig rösträtt samtidigt som hon har sexuella förbindelser utan att vara gift, en sexualmoral hämtad från Ellen Key. Skriften var samhällkritiskt laddad. Wägner var även etablerad fredsförespråkare. Men hennes tro på pacifism och ickevåld skakades i grunden när sanningar om Förintelsen blev kända efter andra världskriget. Hon hade trott att människor inte var kapabla till att överskrida vissa gränser, men insåg i och med förintelsen att människor kunde göra vad som helst i krig. Det skakade hennes grundvalar, men inte fullständigt. Hon fortsatte göra sin röst hörd.
 
År 1919 bildade Wägner och några till ”Internationella kvinnoförbundet för fred och frihets” svenska avdelning. Fred och frihet var frågor Elin Wägner brann för, ett engagemang hon ville föra över till andra och kommande generationer. Hon var övertygad om att ju större det kvinnliga inflytandet i samhället var desto mindre var chansen att krig bröt ut i världen, och antydde att kvinnlig rösträtt inte spelade någon roll om inte kvinnor och barn hade ett människovärdigt liv i övrigt. I boken ”Fred med jorden” (1940) redogör Wägner för en uthållig jordbrukspolitik. Wägner verkade för en varlig hantering av moder jord, och som en kritik mot rådande hårda hantering av vår jord skrevs ”Fred med jorden”. I den efterföljande boken ”Väckarklockan” (1941) väckte hon uppmärksamhet för sitt samhällsengagemang inom områdena jämställdhet, fred och miljö, och blir på allvar en kvinnokämpe att räkna med. Boken är ett feministiskt manifest som sägs sakna motstycke i kulturhistorien då den minst sagt är radikal i sin civilisationskritik. Läs den! I Väckarklockan proklamerar Elin att det är kvinnorna som måste göra sig fria från det manliga systemet och den börda det manliga samhället innebar för kvinnorna. Hon uppmanade kvinnorna att skaffa sig en egen plattform, en kvinnlig plattform. I andra skrifter tar hon upp frågor om moderskapspenning och abortfrågan som samhällskritik. Elin Wägner ingick i erkända ”Fogelstagruppen” men är kanske mest känd för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt och för att vara en av dem som grundade Rädda Barnen (1919). Hon blev också invald i Svenska akademin 1944. Antagligen beroende på den kritikerrosade biografin i två delar om Selma Lagerlöf som hon författat. Elin Wägner har en viktig plats i kvinnohistorien. Hon har varit betydande i arbetet med att förbättra villkoren för kvinnorna i samhället. Som stor opinionsbildare både i Sverige och utomlands har hon påverkat många.
 
Ellen Key
Ellen Key (1849-1926) är en annan viktig kvinna. Hon var både författare och pedagog och en av de första som krävde kvinnlig rösträtt men också full valfrihet gällande utbildning och yrkesval även för kvinnor. Ellen Key är troligtvis mest känd för sin syn på barnuppfostran och hennes pedagogik har påverkat det svenska skolväsendet i allra högsta grad. Ellen Key hade en organisk syn på barnet vars behov av frihet och näring uppgavs vara viktiga ingredienser i barns utvecklingsprocess. Hon ansåg att varje barn är unikt och att skolan måste möta upp var och en av eleverna utifrån deras egna individuella förutsättningar. Läraren skulle inte ingripa mer än nödvändigt i skolarbetet.  Läraren uppmanades stå vid sidan om för att inte hämma barnets kreativitet. Hon var emot aga, betyg och åldersindelningen i skolan samt motsatte sig katekesplugg och snuttifiering av skoldagen. Ellen Key accepterade heller inte kristendomens dömande och straffande metoder utan utformade sin egen livstro som kan beskrivas som en optimistisk utvecklingstro på livet och kärleken. Hennes kontroversiella uttalande om att det var kärleken som konstituerade äktenskapet skapade viss misstro, trots att det var menat som en kritik mot konvenansäktenskap (arrangerade äktenskap i syfte att upprätthålla någon form av status eller skapa andra fördelar). Trots att Ellen Key tillbringade mycket tid utomlands deltog hon aktivt i den svenska debatten för en fredlig unionsupplösning med Norge 1905 samt i arbetet för kvinnlig rösträtt. Ellen Key har varit och är än idag en stor inspirationskälla för såväl kvinnor och män i formandet av ett bättre och mer jämlikt samhälle för barn, män och kvinnor att leva och verka i. I stort sett alla kvinnokämpar efter henne går i hennes fotspår. Den pedagogik hon vurmade för är fortarande idag erkänd och använd långt utanför Sveriges gränser. Ellen Keys mest kända bok är ”Barnets århundrade” (1900), en bok som översatts till 26 språk och avslöjar hennes tankar kring familj och samhälle. Ellen Key har påverkat samhällsutvecklingen på många sätt. Oerhört viktig person.
 
Brita Åkerman
Brita Åkerman (1906-2006) var forskare och opinionsbildare. Hon var under många år verksam i Fredrika Bremerförbundet och andra statliga myndigheter och aktiv inom ”Svenska Slöjdföreningen” som var en viktig opinionsbildare på den tiden. På 1940-talet genomförde hon en omfattande sociologisk bostadsvaneundersökning, som det kallades. Åkerman värnade om de vanliga människornas bostäder och om att få familjens behov i bostaden tillgodosedda. Såväl tekniska, funktionella och praktiska förbättringar bidrog hon till. Brita Åkerman har med sina goda kunskaper gällande hemmet och kvinnorna bidragit till att bostäderna blivit bättre. Brita Åkerman var en av kvinnorna bakom nuvarande ”Konsumentverket”. Också hon en kvinna att lägga på minnet.
 
Fredrika Bremer
Fredrika Bremer (1801-1865) var en författare och feminist. Hon anses vara den främsta pionjären inom kvinnorörelsen och hennes roman ”Hertha” (1856) blev en stark opinionsbildare som genererade många heta debatter när det begav sig. Den så kallade ”Herthadiskussionen” var fruktsam och ledde fram till att kvinnan, från 25 års ålder, slutligen myndighetsförklarades år 1858. Fredrika Bremer blev känd redan under sin livstid och hennes böcker, främst romaner, översattes flitigt till andra språk. Fredrika Bremer förespråkade friare samhällsställning och medborgerliga rättigheter för kvinnor samt att kvinnorna måste få rätt till undervisning och utbildning vid landets universitet, värderingar som spreds via hennes böcker. Hon förespråkade kvinnliga lärare, läkare och präster. I boken ”Hertha” startas en vardagsskola och en helgdagsskola upp, och man kämpar för daghem och småbarnsskolor och att kvinnohistoria införs som undervisningsämne. Bokens innehåll inspirerade många. En av Sveriges äldsta kvinnoorganisationer ”Fredrika-Bremer-Förbundet” är uppkallat efter henne. Förbundet har tre fokusfrågor: ”Fler kvinnor där makten finns, fler män där barnen finns och jämställda löner”. Förbundet är opinionsbildande men också remissinstans för jämställdhetsfrågor. Förbundets tidskrift ”Hertha” var världens äldsta kvinnotidning och fanns kvar ända till slutet av 1990-talet.  Fredrika Bremer har varit betydande för svensk samhällsutveckling.
 
Ada Nilsson
Ada Nilsson (1872-1964) är en annan att lägga på minnet. Hon var kvinnlig läkare som på ett tidigt stadium fått klart för sig att det fanns ett stort behov av sexuell upplysning i samhället. Inte minst efter att en adelsdam trott att hon skulle föda barn via naveln. Ada Nilsson öppnade egen praktik på Södermalm i Stockholm och med sina kunskaper i gynekologi ägnade hon mycket tid åt prostituerade kvinnor. Detta engagemang gjorde att hon fick upp ögonen för sociala frågor och vikten av sexuell upplysning. Hon förespråkade tidigt användandet av preventivmedel som var olagligt ända fram till 1938. Hon var flitig föredragshållare och anses ha haft betydande roll vad gäller sexualundervisningen i Sverige. Ada Nilsson organiserade sig tidigt. Förutom att hon startade upp ” Kvinnornas diskussionsklubb” (1907) tillsammans med några väninnor var hon en av initiativtagarna till ”Frisinnade kvinnor” (1914) och bildade den kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad (1921) tillsammans med Elin Wägner med flera. Ada Nilsson var även engagerad i fredsfrågor. Ada Nilssons sexualupplysning var banbrytande. Hon har på många sätt haft inverkan på utvecklingen.
 
Slutord
Många är kvinnorna som medvetet och konstruktivt lyft fram och jobbat för kvinnors rättigheter, för jämställdhet och för utveckling av samhället. Några av dem har vi fått träffa härigenom men långt ifrån alla fick plats i denna text. Men de finns där ute, kvinnorna, som påverkat framtiden på fler än ett sätt och mer än bara ytligt. Det är bara att leta upp dem alla. Det är vi skyldiga dem och oss själva för att förstå vår nutid och vår historia. Det finns även åtskilliga män som kämpat för kvinnornas frigörelse och mot samma mål och också nått resultat inom området, men denna skildring handlar om kvinnorna. Det innebär att männen får stå tillbaka för en stund.
 
Det intressanta med att rada upp starka kvinnor efter varandra i en och samma text är insikten om att dessa kvinnor har funnits hela tiden, kämpat för oss och gjort saker möjliga för oss som lever nu, men att vi inte läst särskilt mycket om dem eller alls i skolböckerna. Åtminstone inte när jag gick i grundskolan och på gymnasiet. Vad kvinnorna har åstadkommit genom historien har skolundervisningen varit dåliga på att förmedla. Paradoxalt nog är det samma osynlighet som 30-40-talets kvinnor och deras föregångare upplevt och stångats med som ligger bakom bristerna i vår nutida skolundervisning. Samhället, som dominerats av män, har länge varit ett samhälle där kvinnorna haft en biroll. Männen har av tradition utgjort normen i samhället förutom vad gäller barnen och hemmet som varit kvinnans område. Kvinnan fanns nästan inte före rösträtten. Hon var länge mannens egendom och det dröjde länge innan hon fick ta del av arbetslivet, politiken och fick plats inom läroverken. Därför syns hon inte lika mycket i samhällsbeskrivningen som männen gör, mer än som maka och mor. Det blir en naturlig konsekvens av patriarkatet. Mannen har både varit och satt agendan. Sådana var förutsättningarna och kanske fortfarande är på många håll? Visst ska man ha förståelse för hur det kommer sig att kvinnorna varit osynliga i historiebeskrivningen, men utan vetskapen om varför och bakgrunden till det, blir kvinnors självbild och identitet inte verklighetstrogen. Just därför måste vi lära oss mer om kvinnorna i historien. Vi måste fylla ut luckorna, erhålla kontexten. Men kvinnohistoria är jätteviktigt för alla. Både kvinnor och män.
 
Jag skulle vilja passa på att dra några paralleller mellan nutid och dåtid innan jag avslutar, reflektioner som är ytterst personliga. Visst är det uppenbart att tiderna har förändrats under de 80 år som gått sedan 40-talets kvinnokamp var aktuell. Kvinnor av idag har rösträtt (det är naturligt för oss), vi har inflytande, barnomsorg finns och vi kan utbilda oss, har tillträde till politiken och kan göra karriär. Kvinnor har mer plats i samhället nu som inte går att jämföra med hur det var då. Men trots att vi närmar oss år 2013, är vi inte fullt jämställda ännu. Samhället är heller inte jämlikt. Bittert, kan tyckas. Men stjälkar vi upp samhället kan vi ändå förstå varför vi inte kommit längre än vad vi gjort. För det första märker man ganska snart att åsikterna kring vad som är att betrakta som jämställt skiljer sig åt. Trots att vi är rik på forskning och insikter inom området numer kan vi inte förena oss. Det finns även dem som hävdar att jämställdhetsarbetet har gått för långt. Till och med förbi männen. Att vi drivit det så långt att det drabbat männen negativt, något som författaren och debattören Pär Ström hävdar. Han är ett bra exempel på varför jämställdhetsarbetet går trögt: han ser att löneskillnaderna mellan könen är jättestora, att VD-uppdrag, bolagsstyrelser och andra höga positioner i samhället domineras av män ändå förnekar han obalansen, patriarkatet? Är det inte märkligt så säg? Vad sitter det i?  Missunnsamhet? Inkompetens? Lyfter vi blicken ett snäpp till ser vi att feminism och feminister används som skällsord, och vi ser att det fajtas inom feminismen om definitionen av begreppet, men också om vem av oss som har tolkningsföreträde. Med det i blickfånget förstår vi varför vi inte kommit längre än så här. Värst är nog dem som hävdar att jämställdhetsarbetet handlar om ”manshat” i stället för simpel rättvisa. Nog för att det finns tjejer/kvinnor som använder ett språkbruk som inte går att betrakta annat än som manshat, men vem tar dem på allvar? De som kämpar för jämställdhet har inte den inställningen och inte sådana värderingar. Det passar inte in i feminismen. Hatar man män bedriver man inte jämställdhetarbete, då är man en manshatare. Varken mer eller mindre. Så bortse från hatarna i kvinnokapen, är ni snälla. De är bara troll och inte hör hit. Men könsfrågor är känsligt och svårt att förenas kring. Även på 2000-talet - trots betydligt större medvetenhet kring könsfrågor och könsstereotypa mönster, trots otaliga debatter i media kring jämställdhet och trots att många politiker och andra makthavare definierar sig som feminister numer. 

Annat jag återkommer till, som jag tror utgör ett bekymmer i jämställdhetsarbetet är klasskillnaderna i samhället. Jag tänker bland annat på oroligheterna som finns mellan utsatta grupper i samhället, grupper som kämpar för respektive grupps överlevnad och existensberättigande, vilket invandrargruppen är ett exempel på. Deras utsatta situation påverkar även kvinnosakfrågorna. Fokus förflyttas bort från jämställdhetsproblem och klassproblematik och döljs bakom konsekvenserna av missförhållandena. Vi talar om integrationsproblem hellre än klassklyftor och vi utser syndabockar i stället för att ta tag i problem. I vår tid är invandrarna syndabockarna. På 30-talet var kvinnorna det. Gruppmentalitet skapar inte sällan problem som kommer till uttryck på fel sätt. När olika grupper ställs mot varandra leder det till konkurrens om tid, utrymme och resurser. I kristider blir det mer påtagligt. Befolkningskrisen och den ökade arbetslösheten bland män på 1930-talet ledde till argumentet att kvinnorna skulle vara hemma och föda barn och ge alla jobb åt männen. Under krisen och den ökade arbetslösheten på 2010-talet är argumentet att ge jobben åt ”ariska” svenskar i stället för till invandrare, och att typiska kvinnoyrken ska ha lägre lön än männen. Invandrarna och lågutbildade kvinnor förpassas till låglönejobb med motiveringen att det bistra ekonomiska läget och tillväxten kräver det trots att det handlar om politik - hur vi ska fördela samhällsresurserna. Det som egentligen handlar om ideologi, om vi vill ha stora klassklyftor eller inte, göms bakom siffertrixande, politisk retorik och syndabockar. Det slår hårt mot jämställdheten. 
 
Med mitt lilla resonemang ovan vill jag påvisa att kvinnofrågorna varit, är och kommer att vara föremål för diskussion i många år till. Det är lätt att tro att debatten stannar vid oklarheter kring vad som är arv och miljö. Men så länge klassklyftorna är stora och så länge olika grupper tvingas konkurrera om uppmärksamhet, position, arbete och resurser i samhället, blir det svårt att arbeta för jämställdhet utan att nämna andra problem, problem som inte alltid har med saken att göra men måste åtgärdas för att komma vidare. Därför tror jag att vi måste jobba på bredden i jämställdhetskampen. Med jämställdhet och jämlikhet, samtidigt.
 
 
Referenslista
 
Böcker
Baude, Annika & Runnström, Cecilia, red. (1994). Kvinnans plats i det tidiga välfärdssamhället. En antologi. Stockholm: Carlssons Bokförlag.
Gilligan, Carol. (1993). Med kvinnors röst. Stockholm: Bokförlaget Prisma.
Hirdman, Yvonne. (1992). Kvinnohistoria. Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar. Stockholm: Sveriges utbildningsradios förlag AB.
Kyle, Gunhild, red. (1987). Handbok i svensk kvinnohistoria. Stockholm: Carlsson.
Myrdal, Alva, m fl. (1938). Kvinnan, familjen och samhället. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag.
Myrdal, Alva & Gunnar Myrdal (1997). Kris i befolkningsfrågan. Nora: Bokförlaget Nya Doxa.
Waldén, Louise. (1990). Genom symaskinens nålsöga. Teknik och social förändring i kvinnokultur och manskultur. Stockholm: Carlssons Bokförlag.
Waldén, Louise. (1994). Handen & anden. De textila studiecirklarnas hemligheter. Stockholm: Carlssons Bokförlag.
 
Artiklar
Eldh, Gunilla. (2007). Jösses flickor! Från Grupp 8 till F! PRO Pensionären, Nr 1, 2007.
Halldin, Jan. (2008). Ada Nilsson – trygg läkare och stridbar kvinnopolitisk frontfigur. Läkartidningen, Nr 20, 2008.
Myrstener, Mats. (2007). Feminismen är det verktyg vi har för att se hur underordningen fungerar i praktiken - om städning, fotboll, handarbete, jakt och symaskiner. Bis, Nr 2, 2007.
Orrenius, Niklas (2008). Männen förlorare i Pär Ströms värld. Sydsvenskan 2008-01-31. URL: http://www.sydsvenskan.se/sverige/mannen-forlorare-i-par-stroms-varld/
 
Avhandlinger
Wistrand, Brigitta (2006), Elin Wägner i 1920-talet. Rörelseintellektuell och internationalist. Uppsala Universitet. Electronic Publishing Centre.
 
Hemsidor
Boström, Emma (2008). Alva Myrdal. URL: http://www.alvamyrdal.se/
Elin Wägners-sällskapet. Elin Wägner. URL: http://www.elinwagner.se/elin.html
Göteborgs Universitetsbiblioteks hemsida. URL: http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/systerskap/organisationer/
Årstasällskapet. Fredrika Bremer. URL: http://www.fredrikabremer.net/omfredrikabremer.html
 
Uppslagsverk
Wikipedia. Elin Wägner. URL.http://sv.wikipedia.org/wiki/Elin_W%C3%A4gner
TV-produktion, UR-Play
Utbildningsradion (2007). Ur serien: Pedagogikens giganter. Ellen Key. URL: http://www.ur.se/Produkter/145295-Pedagogikens-giganter-Ellen-Key

Detta är en essä jag skrev en gång i tiden. Texten har därför innehållit fornoter, som är borttagna nu. Citaten står därför nakna i denna text, men finns hos mig, om ni behöver dem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

Grattis på alla hjärtans dag!