Bornerat konstprojekt av Hanna Widerstedt

Vem har undgått att höra talas om bloggerskan Hanna Widerstedt under det senaste året? I det närmaste ingen, är min kvalificerade gissning. Åtminstone ingen under 45 år. Hennes medverkan i Big Brother och minst sagt speciella blogg (läs videoinlägg) har varit väl omdiskuterade i såväl media som i bekantskapskretsen och alltid i närmast chockerande ordalag, är min betraktelse när Hanna Widerstedt varit på tapeten. - Är hon sann, har varit frågan på allas läppar? Nu vet vi svaret. Hanna Widerstedt är ett samtidskritiskt konstprojekt, säger hon själv i artikeln ”En bubbla av ångest och champagne" i dagens DN. Hon kallar sin rollkaraktär ”Louis Vulgorette” och menar att hon wallraffat en värld hon anser har makt över våra liv. Citerar DN:

”Du har ägnat ett år åt att spela någon du inte är, bland annat i din blogg och i ”Big Brother”. Varför?

– Jag är djupt fascinerad av nutidens rätt sjuka ideal. Jag ville försöka förstå varför de ser ut som de gör och samtidigt få en inblick i den främmande bloggvärlden där unga tjejer faktiskt har makt.”

Anna Odell är en annan vi minns vilken även använt sig själv i ett konstprojekt som blev uppmärksammat av hela Sverige när hon som student vid Konstfack spelade psykiskt sjuk i verket: ”Okänd, kvinna 2009-349701” där psykosen vid Liljevallsbron i Stockholm och vistelsen på S:t Görans psykmottagning var det mest karaktäristiska i projektet. Anna Odell spelade sig själv, den hon var tidigare: en ung deprimerad flicka som tillbringat mycket tid inom en psykvård hon starkt kommit att ifrågasätta. Men vad är tanken med Widerstedts projekt? – Att kritisera en vit underklass?

Jag tycker att den senares konstärliga ambition känns ganska osmaklig, om jag ska vara ärlig. Odells konstprojekt var ändå menat som kritik mot psykvården. Men vad är Widerstedt syfte? Att vara nedlåtande mot människor från en annan klass? Mot en kategori människor med små möjligheter? Mot människor som genom sina bloggar faktiskt hittat en nisch att göra karriär inom? Tycka vad man tycka vill om bloggvärlden och alla ytliga ideal, men är det inte bakvänt att kritisera, spela en av bloggerskorna och samtidigt kalla "sina" kollegor för ”skrämmande” när de bara är ett resultat av den värld vi lever i och inte orsaken till det?

Widerstedt har genom sin roll snarare förstärkt karaktären av den miljö hon gett sig in i samtidigt som bloggvärlden blivit mer osmaklig än vad den var innan ”Louis Vulgorette” klev in där. Widerstedt själv har spätt på och medverkat till att den här gruppen av människor fått sämre rykte än tidigare och bidragit till att bloggbranschen fått en sjaskigare stämpel med sin närvaro, med det HON sagt och gjort under det här året (varit extrem och överdriven. Det är ett problem). Widerstedts samtidskritiska konstprojekt är inte något jag ser som samhällsnyttig, ej nyttig på ett personligt plan, verkligt, än mindre god och kvalificerad konst. Nej, det här är bara tråkigt, stereotypskapande, ofokuserat, poängfattigt och sjaskigt. Inte minst är det arrogant och omdömeslöst mot gruppen hon "betraktat". Jag uppskattar inte den här typen av konstprojekt. Mest för att de inte har något grundläggande mål, än mindre mening.

– Nej det här går bara inte Hanna Widerstedt. Det här hamnar under kategorin ”totalt meningslös konst” i mina ögon mätt. Om det ens ska vara konst? Av mig får ditt projekt underkänt. Sorry!

Kommentarer

  1. Läs krönikan "Hanna Widerstedt och jag" om Ida Therén som antog en identitet - Champagne - vilken hon tappade bort sig i:

    http://www.dagensarena.se/magasinetarena/hanna-widerstedt-och-jag/

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

#MeToo ur en retorikintresserad kulturjournalists perspektiv