Det offentliga samtalets förfall

”Jag blir så förbannad att jag får blodsmak i munnen. /... / Ett enda liv har vi, en enda kort stund på jorden, och då ska några småljugande äggskallar komma och försöka bestjäla oss på det viktigaste vi har när hösten tonar in. Vår tid.” Med anledning av det här uttalandet blir Sven Wollter censurerad av P4 i sitt radioprogram ”Wollter och Röör” i en kritik riktad mot Reinfeldts förlag att höja pensionsåldern till 75 år.

Jag bryr mig inte om vilken politik dessa män representerar inte heller sakfrågan i sig utan det jag reagerar på är vad som anses tillåtet och inte tillåtet att yttra i det offentliga rummet i? Ni förstår kanske vad jag menar när jag ställer det Wollter sa i relation till exempelvis Pastor Greens kränkande uttalande om homosexuella för något år sedan och friades för, alla påhopp till höger och vänster i Östersunds Rådhus den senaste tiden* eller allt skamligt som släpps igenom via kommentarsfälten i webbtidningarna? Ärligt talat. Känns inte Sven Wollters ord rätt fjuttiga då?

Jag förstår faktiskt ingenting av den rådande offentliga samtalstonen och alla våra skyldigheter kontra rättigheter vi har gentemot varandra i det offentliga rummet. Var finns logiken? Man får säga att homosexuella önskar våldta djur, men att kalla en politiker för äggskalle är inte okej? Nog förstår jag att yttrandefrihet och religionsfrihet är två rätt olika saker, men vad som är kränkningar mot person eller grupp skiljer inte mycket åt. Därmed basta.

Nu hävdar P4 att det handlar om att programledaren varit partisk i ”Wollter och Röör”, men samtidigt är programmet av reflekterande art och då faller möjligheterna till opartiskhet ganska rejält. Hur ska Wollter i rollen som Wollter kunna reflektera över samhället utan att värderingarna sticker fram? Programmet ger inte sken av att vara av strikt vetenskaplig karaktär utan snarare ha en personlig prägel? Men ”magstarkt” säger P4. I relation till vad, undrar jag? Om man censurerar en person av dessa skäl, varför inte gå hela vägen och censurera fullt ut (förbjuda alla personliga berättelser)? OBS. Ironi.

Jag är aktiv inom antimobbningsrörelsen och blir dagligen vansinnig på hur uruselt vuxna människor beter sig mot varandra i både språk och handling. Speciellt när det kommer till ett land som Sverige, där man borde vara världsledande inom området, ska vi kunna förvänta oss mer när det gäller sådana här frågor. Hur man beter sig mot varandra hör bildning och utveckling till, brukar man säga. Antingen är det en myt att vi ligger i framkant inom området här i Sverige eller så har det slagit om för oss? För hur vi beter oss mot varandra - direkt eller via nätet, exempelvis - är inte sällan elakt och oetiskt. Ingenting stämmer som det är nu. Vad som är tillåtet och inte tillåtet är många gånger ologiskt och mot sunt förnuft. Vad är det för signaler samhället sänder ut egentligen, när galna saker kan vara helt okej medan struntsaker leder till censur. Hur ska vi tolka det och vad får det för konsekvenser? Märkligt är det, i alla fall. Till det räknar jag in censuren av Wollter. Alla vet väl vem han är och vad han står för? Anlitar man honom köper man hela paktetet (inte det paketet utan det andra), och då är väl sådana där politiska utspel rätt väntade?! 

Lika irriterad blev jag igår när Melodifestivalen gick på teven och Björn Ranelid var en av de medtävlande och såväl media som människor, via diverse sociala medier, hånade Ranelid för hur han såg ut och vidare kring vilka åsikter han har. Jag förstår ärligt talat inte hur vuxna människor kan vara så totalt ovetande om att man ska göra skillnad på sak och person - och hur man gör det?! Jag börjar tro att hela människosläktet är oförmögna till att inse skillnaden. Det är en skrämmande tanke som vänder upp och ner på mitt maginnehåll. Att kritisera Ranelids låt och sångförmåga hör till spelets regler, men att anmärka på Ranelids utseende - eller någon annan människas för den delen – är faktiskt mobbning. Lär er det människor. Nu!

* I Östersund har politiker ägnat sig åt att kritisera utseendet på andra politiker vid debatter under en period.

Kommentarer

  1. "Jag är aktiv inom antimobbningsrörelsen och blir dagligen vansinnig på hur uruselt vuxna människor beter sig mot varandra i både språk och handling."

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

#MeToo ur en retorikintresserad kulturjournalists perspektiv