Sätt litteraturen på Jämtlandskartan

Det är spännande när man lyfter fram lokala författare i syfte att tala om sina alster ofta präglade av närmiljön. Som patriot kanske man önskar att det alltid är hemtrakten som skildras och läser in det egna landskapet i texten fast den kanske inte alls finns där. Men vad gör väl det? Charmen med böcker är att det bara är den egna uppfattningen som räknas. Oavsett hur vi läser är det trevligt, tycker jag, att möta personerna bakom titlarna och därför är det också tacksamt när det bjuds på litterära kvällar med lokal anknytning i Östersund. Nu i kväll stod exempelvis Galleri Bolin i Östersund som värd för evenemanget "Sätt litteraturen på Jämtlandskartan" med författare som Gunilla Johansson, Hans Månsson, Bengt Engdahl och Theres K Agdlers som gäster. Samtliga med någon form av lokal anknytning. Dagen till ära var lokalen nästan full. Intresset för den lokala litteraturen och lokala författare är stort och verkar inte att avta.

Galleri Bolin bjöd på en skön och avslappnad stämning och stod återigen som rutinerade värdar för arrangemanget. Jag tänker inte gå närmare in på själva föredragen, som alla var mycket givande. Jag kommer heller inte recensera böckerna ifråga eftersom jag inte har läst dem. Jag skulle gärna läsa samtliga eftersom alla verkar ha sin charm, men ibland är det bara skönt att gå iväg och lyssna till andras ord och tal om livets alla möjliga och omöjliga görningar som skildras olika helt sorters verk. Det är en sagostund för mig att lyssna. Det är som när jag var liten och bara lugnt och stilla fick luta mig tillbaka och lyssna till berättelser jag målade upp och fabricerade ihop till en pseudovärld i mitt eget huvud utan att behöva fokusera blicken på en text. Det är så skönt att få sväva bort i drömmarnas land för en stund. Det är en avkopplande känsla, välgörande. Jag tycker att fler borde besöka dessa litterära stunder. Det är skoj och det är trivsamt.

Passar på att nämna Hans Månsson i sammanhanget. Även fler författare från litteraturkvällen är värda uppmärksamheten. Men tar upp Månsson eftersom han är ett passande inlägg i nutidsdebatten eftersom miljöfrågorna ligger honom varmt om hjärtat, men också för att Galleri Bolin visar en fotoutställning signerad Månsson som heter "Vattenvärld - iakttagelser från en fjällbäck" som visas till och med den 8 juni. Se den. Är inte försent än.

Det som är spännande med frilansjournalisten Hans Månsson, förutom att han är lik astronauten Christer Fuglesang, är hur han hamnade på just denna litteraturkväll från första början. Allt började egentligen med en liten porlande fjällbäck i Höglekardalen men växte sedan och blev större än så. Denna bäck väckte till en början Månssons intresse för att fotografera, men sen, när bilderna visade sig vara bra, mycket bra till och med, resulterade det i en fotoutställning och en bok (essä) och i flera seminarium. Det märks att Hans Månsson känner för vår miljö och berättar både intressant och tidsenligt för alla som lyssnar om hur lätt våra vatten förstörs av konsumtionssamhällets framfart, såsom exempelvis av alla kemikalier vi människor sprider omkring oss. Det är inte första gången jag lyssnar till Månsson ska tilläggas, och refererar inte till kvällens föredrag nu, men han repriserar sig inte. Det gillas!

Månssons stillsamma och samtidigt mycket rörliga fotografier av en bäck i fjällen skänker mig en stunds friskhet i en annars så smutsig värld. Det är avkopplande och samtidigt angeläget att möta naturen på det här sättet. Månssons har lagt ut några av sina foton här, titta gärna in där och upplev känslan av naturen, hur stämningsfull den är. Tänk att en liten bäck i Höglekardalen utmynnande i denna fina utställning. Vilken solskenshistoria. Stefan Edman, som tidigare var rådgivare till förre statsministern Göran Persson i miljöfrågor, är den som har skrivit texten till boken "Vatten­värld" där Månsson står för fotona. Jag har köpt boken.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

#MeToo ur en retorikintresserad kulturjournalists perspektiv