Allvaret i Japan. Tjernobyl och Thailand i ett.

Jordbävningen i Japan den 11 mars 2011 är en ryslig påminnelse om hur skört livet på jorden är. Jag blir verkligen illa berörd när jag tittar på det som kablas ut i media från drabbade områden. Den efterföljande tsunamivåg som sköljde bort allt i sin väg och utplånade mängder av mammor, pappor och barn i en hänsynslös ödeläggelse av hela städer är ohyggligt ruskig att se både i stillbild och rörliga bilder. Jag ryser! Jag lider med Japanerna.
Skalvet hade sitt epicentrum nära Japans största ö, Honshu-ön, där även huvudstaden Tokyo ingår. Dock skedde det tillräckligt långt ifrån Tokyo för att inte utgöra något större hot just där. Skalvet sägs ha uppmätts till 8,9 på richterskalan, vilket är det sjunde kraftigaste skalvet i historien, men efter närmre analyser under helgen bedöms skalvet ha legat på hela 9!!! Vad alla efterskalv uppmätts i vet jag inte, men att efterskalven är många är ett underskattat konstaterande. Jag vill både titta och blunda inför det inträffade. Det går dock inte att undgå att tänka på vilka starka känslor alla drabbade Japaner genomlider just nu; rädsla och panik blandat med sorg och saknad samt glädje över överlevande. Det är många Japaner som har ont i både kropp och själ just nu. Deras verkligenhet är en stor tragedi.
I Japans närhet förväntas dock en ännu värre jordbävning vara nära förestående. Det sägs att ett större skalv som hittills skakat Japan kontinuerligt (ungefär var 100-150 år enligt historien) ska drabba Japan inom en snar framtid. Jordbävningen den 11 mars var alltså inte det ”stora skalvet” som förväntas ske i Tokyos absoluta närhet, något som Japanerna räds och tränat inför i många, många år. Nej denna jordbävning indikerar istället på att det skalv som komma skall är mycket, mycket värre. Med alla otäcka bilder i bakhuvudet från de senaste dagarnas missär i Japan är det verkligen läskigt att ens försöka tänka tanken på vilka konsekvenser ett skalv större än detta får. Inte minst med anledning av den utbredda kärnkraften i Japan och trots att Japan enligt konstens alla regler förberett sina kärnkraftverk inför större jordbävningar (jordbävningar är ett vanligt förekommande problem i Japan) och ändå inte lyckas hålla dem intakta utan drabbats av driftstopp och explosioner, allvarliga hot om härdsmälta i flera reaktorer och inte minst de radioaktiva utsläpp som pågår, en situation vi inte förstår följderna av ännu.
Förrutom att jag i samband med jordbävningen i Japan tänker på den ödesdigra tsunamin i Thailand juldagen år 2004 har jag Tjernobyl i ett alldeles för färskt minne bevarat för att ens kunna försvara kärnkraften så lite som en bråkdel för tillfället och till alla kärnkraftsälskares stora förtret. Men även som före detta Gävlebo blir jag illa påmind om konsekvenserna av ett kärnkraftshaveri även för människor bosatta så pass långt borta från själva olycksplatsen som Sverige och Gävle år 1986. Konstaterar snarare att det inte finns någonting i världen som kan kallas ”tillräckligt säkert” i samband med kärnkraft när inte ens Japan kan värja sig mot naturens krafter i sina anläggningar.

Gävlebukten drabbades som bekant hårdast i Sverige av radioaktiv nederbörd i samband med Tjernobylolyckan för 25 år sedan och uppmätte ganska höga halter av gift (vem minns inte allt tal om becquerel under denna tid) i marken efteråt. Strålning kan än idag uppmätas i dessa trakter och utvecklingen följs upp kontinuerligt av myndigheter. Vilken påverkan denna strålning kommer att ha för utsatta människor i Sverige vet man ännu inte, troligtvis ger det ingen effekt alls, men hur fruktansvärt illa det gick för människorna i Tjernobyls närhet vet vi däremot redan: strålsjuka och cancer, speciellt sköldkörtelcancer bland dem som var barn eller ungdomar vid tiden för olyckan. Vid olyckans så kallade nollpunkt (mitt) kommer det att vara farligt att vistas under hundratals år sägs det. Strålningen i Gävle har istället inneburit att sådant som svamp, renkött, insjöfisk och bär från Gävletrakten inte kunde ätas, utan kontroll av strålningsvärden först, på grund av den höga halten gift i marken (isotoper). Som en parantes i sammanhanget bör även nämnas att nedfallet från de atmosfäriska kärnvapentester som utfördes i världen 1962-1966 också kan ha inverkat på strålningshalten i marken, men hur mycket vet man inte. Däremot vet vi att det var Forsmark i Sverige (110 mil bort) som först misstänkte att något illavarslande hade hänt någonstans i öst när de tidigt på morgonen den 28 april 1986 uppmätte förhöjd radioaktivitet här hemma. Från Sovjetiskt håll hördes bara tystnad trots att olyckan inträffat två dagar tidigare. Närmare bestämt den 26 april 1986 klockan 01.23.45 lokal tid. Det råder dock inga som helst tvivel om att explosionen i reaktor fyra i Tjernobyl var en direkt orsak till dödlig strålning i Tjernobyl och till att det regnade farliga radioaktiva partiklar i områden långt därifrån. Explosionen släppte nämligen ut sex-sju TON radioaktiva ämnen.
Situationen i Japan efter jordbävningen jämförs av premiärminister Naoto Kan som läget efter atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki år 1945. Hur många döda och hur stora de materiella skadorna stannar vid och blir efter denna katastrof kan vi inte sia om på länge än. Men tiotusentals döda hittills är ett faktum (men det är troligtvis fler än så) och eftersom hela städer och byar är totalt bortspolade och utplånade kan vi gissa att mängden nollor skrivna på slutnotan kommer att vara fler än vad vi någonsin kunnat föreställa oss i en och samma sifferföljd. Japans centralbank har meddelat att den kommer att tillföra extra pengar i banksystemet för att stabilisera ekonomin, som ända tills nyligen haft problem. Enligt bedömare handlar det om minst en biljon yen (ca 77 miljarder kronor) som ska pumpas in i det ekonomiska systemet för att stävja oro och stabilisera upp de ekonomiska förlusterna i samband med katastrofläget i Japan. Hur det däremot går för alla människor, hur hjälparbetet fungerar, hur evakueringen av drabbade människor fortskrider, hur man tar hand om alla offer och slussar människorna utan hem vidare och vilken framtid de får, är inget man kan dra några som helst slutsatser kring ännu. Egentligen vet vi bara i nuläget att hjälparbetet pågår på olika sätt och att det inom vissa områden går trögt. Förutom svårigheterna med att få kontroll över kärnkraftverken sitter exempelvis en rädd 28 årig svensk tjej fast på en bondgård uppe i bergen i närheten av det kärnkraftverk som släpper ut strålning just nu. Hon vill därifrån men tar sig ingenstans. Hon är bara en liten skräckslagen röst av många i denna katastrof. Jag vill och kan inte för mitt liv föreställa mig hur många rädda och utsatta människor som finns i Japan för tillfället. Människor som bara försöker överleva genom att ta sig helskinnade vidare till saker vi tar för givet här hemma: värme, mat och rent vatten. Jag vill bara krama om alla och säga till dem att allt kommer att ordna sig, men så enkelt är det inte. Inte än, inte på länge. Stackars människor säger jag bara.
Ur detta kaos föds nu  en speciell kultur unik för alla inblandade. Människorna i Japan delar en upplevelse som kommer att sätta djupa spår i dem. Händelserna vi beskådar från andra sidan jordklotet via olika medier kommer att forma Japanerna, göra sig till en del av dem, för all framtid. Det kommer att berättas om detta skeende och efterdyningarna vi inte ens kan föreställa oss, eftersom allt inte har skett och är upplevt ännu, för barn och barnbarn i Japan framöver. Barnen kommer sedermera att läsa om katastrofen i sina historieböcker och minnas vad deras förfäder själva berättat för dem om samma jordbävning. Andra skildringar hämtade från denna fasansfulla händelse kommer att födas och återges i sådant som böcker, konst och teater etc. Vi utomstående kommer ur ett estetiskt perspektiv att uppleva det Japanerna genomgår just nu tillsammans med dem fast bara lite senare och i en tryggare miljö. Det är viktiga berättelser som vi kommer att få ta del av framöver. De uttryck som växer fram ur katastrofen och som kommer att insupas av oss har blod på sina händer och kommer att ge oss lärdomar men framförallt återspeglas alla starka känslor som Japanerna upplever - kanske just exakt i detta ögonblick. Otäckt men verklighet.

Känslor är det viktigaste vi människor har! Det är känslorna som gör oss levande och bör därför vårdas på det allra ömmaste sätt av oss betraktare. Inte minst av respekt för dem som upplevt dem. Jag fasar, men högaktar de känslor denna katastrof kommer att bära med sig. Jag tänker därför ta till mig Japanernas berättelser med den värdighet de förtjänar. Det är det minsta jag kan göra i samband med denna tragedi. Det absolut minsta.

Enligt uppgift har Japan 17 kärnkraftverk innehållande totalt 55 reaktorer i drift. Tio olika företag äger och driver 52 av reaktorerna via "Federation of Electric Power Companies of Japan" (FEPC). Ytterligare tre privata företag äger och driver resterande tre. Reaktorerna har tillsammans en sammanlagd kapacitet på 49 467 megawatt.
Jag vill bara passa på att omnämna en Japansk författare som jag gillar otroligt mycket, Haruki Murakami.  Säger bara: läs honom! Han skriver verkligen både bra och intressanta romaner. Av honom har jag läst: "Kafka på stranden", ”Fågeln som vrider upp världen” och ”Norwegian Wood”. Samtliga tre titlar är riktigt bra och rekommenderas verkligen. Inte minst för att ta paus från den tuffa verklighet vi lever i för en stund, vilket alla behöver göra då och då för att kunna tackla densamma.

Kommentarer

  1. Så fint och tänkvärt skrivet! Jag ber för alla i Japan

    SvaraRadera
  2. Har efter detta även tänkt skriva om massakern på Utöya i Norge, men saknar ord i detta nu till att göra det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det kom ett hot som utvecklades till omfattande hatdrev mot min person

Vem vet vad som hade förhindrat Aviciis död?

Grattis på alla hjärtans dag!